576.
En av mina favoritbilder so far.
575.
Jag försöker hitta fotomotivation i detta slask-tråkiga väder, men det är inte det lättaste ska jag tala om. Ser fram emot att läsa nästa nummer av Shoot Magazine då
Emelie ska skriva en artikel om just det, hur man hittas inspiration i slask- och ruggväder. Jag behöver ett stort lass av bra tips.
Har i alla fall hunnit vara ute någon snabb runda då och då för att föreviga min modell i rött hår. Hon var ju blond från början men vill bli brunhårig och då är det bäst att först bli rödhårig så att man inte får grönt hår. Illa. Och är hon inte sjuuuuuuuuukt snygg i rött hår. Tyvärr så får hon inte stanna så, då jag har planerat att klippa av en bra bit av håret och färga det rött. Har alltid haft en förkärlek till rött, riktigt rött hår. Allt började nog i högstadiet. Jag tror jag provat de flesta färger, utom just helrött hår. Hade förut underhåret färgat i knallrött. Ni vet som Christina Agilera hade det? Bara det att jag hade det väl ett år innan hon hade. :)
Nu tappade jag tråden. Här kommer lite bilder på bildsköna Elin. Kritik tages tacksamt emot :) Bra som dålig!
574.
Det var väldigt ljust ute, med både snö och sol.
Leon (längst bak utan bålstabilitet) var riktigt trött mot slutet så han somnade i pulkan.
Trots att det är förkylning som härjar i denna familj (japp, den har drabbat oss alla), så måste man få lite frisk luft. Det har ingen dött av. Idag var ju en underbar dag att åka pulka på tyckte vi så vi klädde på ungarna varma kläder från topp till tå och gav oss ut. Det blev en ganska kort sväng, men det bjöds på både frisk luft och solsken. En helt underbar söndag med familjen helt enkelt. Inga måsten. Fler sådana dagar åt folket!
Vi köpte två "vanliga" plkor till grabbarna då vi tänkte att om vi köper sådana där bebispulkor med ryggstöd i år så kommer de förmodligen vara för stora för dem nästa år. Så snål-Werner har snackat, det blev vanliga. Det kanske inte var det allra bästa då åtminstone en av våra söner inte verkar ha speciellt bra bålstabilitet, så han låg mest i pulkan. Haha, sötnöt.
573.
När jag tar fram kameran och ska försöka fånga mina monster på bild (vilket
inte är det lättaste) så brukar de oftast avbryta det de håller på med och komma för att pilla på mammas kamera. Inte uppskattat. Än mindre när mamma tar bort kameran.
Hur som helst så brukar jag hinna klicka lite roliga bilder på Leon. Han brukar liksom flirta med kameran. Underbart!
572.
Usch!
Kan själv.
Det här med att inhalera har väl inte varit det roligaste, enligt Julian. Han har ju redan innan sjukhuset fått inandas sin astmaspray genom en mask och det har varit brottningsmatch varje gång. På sjukhuset var det ingen skillnad, bortsett från när han skulle få natriumklorid, då behövde han inte ha masken upptryck i ansiktet utan han kunde ha den en bit ifrån. Då var han lugn och brottningsmatchen uteblev.
När Julian fick komma hem sista natten på permission så fick vi låna med oss en apparat hem för lite inhalering. Om pappa höll i masken var det inget kul, men fick han hålla själv och trycka på knappen så gick det lättare.
Kampen med astmasprayen fortsätter dock då masken måste sitta tajt i ansiktet för att han ska få i sig rätt mängd.
571.
Det var riktigt tydligt att denne sparv behövde mycket sömn.
Äntligen!
Nu är hela familjen samlad hemma. Kan inte riktigt beskriva glädjen i det hela. Det är bara...underbart!
Vi blev alltså inlagda i fredags och fick komma hem på permission natten till tisdag. Vi fick behålla vårt rum och fortsätta vara inskrivna om vi skulle känna att det inte fungerade. Men just den natten lät han väldigt bra. Inte en enda hostattack och det hade tidigare nätter fyllts av. Jobbiga sådana. Nu ska vi (nästan slaviskt) följa ett schema med hans astmamedicin. Tidigare har vi liksom tassat på tå med hans astmainhalationer då de kan få hans hjärta att rusa, men nu har vi fått "tillåtelse" att prova. På sjukhuset var det samma sak, även de tassade på tå för att undvika rusningar, så förmodligen hade han tillfrisknat snabbare om det inte vore för hand hjärtkrux.
Åh, att få sova bredvid min hjärtevän igen är guld värt. Även om jag efter dessa dagar är completely utmattad och somnar på väg till kudden så är bara vetskapen om att han ligger bredvid mig värd allt. Vi har ju turats om lite att vara hemma och på sjukhuset och har då bara setts typ en kvart varje gång plus att vi alltid har varit utan en son. Så hemsk känsla. Antingen lämnade man Julian på sjukhuset (min lilla ynkliga sparv), eller så lämnar man Leon hemma (min lilla sparv som inte förstår alls vad det är som händer). Det har liksom värkt i mitt mammahjärta oavsett.
Men nu är vi alla, en, två, tre, fyra hemma. Bäst!
Underbart att få se mina underbara små underverk leka med varandra. Bråka med varandra. Pussa varandra. De är hela igen.
570.
Jaha, då är vi inne på tredje natten här hos Astrid. Läget hos lillfis är oförändrat. Dvs hans andning är lika dålig som tidigare, syresättningen är lika dålig som tidigare och hostan är lika hemsk som tidigare. De vill behålla oss minst en natt till då de måste hitta en behandling som hjälper honom.
I morgon väntar lungröntgen. Även om det låter hemskt, så vill jag ju hemskt gärna att de hittar något så att de kan börja behandla. Så nu vill jag att natten ska gå snabbt och smärtfritt(att han inte vaknar av inhalationerna) förbi så att det blir morgon och att vi får en tid för röntgen.
Kan inte påpeka för ofta hur mycket era kommentarer betyder. Det värmer så enormt mycket att läsa dem.
569.
Det blev ytterligare en natt hos Astrid för lillsparven. Hans andning har inte blivit bättre. Hans lilla feber som hade (38.1 som högst) verkar i alla fall ha gett med sig men deras behandling verkar inte hjälpa så nu väntar vi på att de ska gå ronden så vi kan gå en läkares utlåtande om vad som bör göras. Igår nämde de något om att testa crp:t (fråga mig inte vad det betyder), för att utesluta luginflammation. Jag hoppas ju att antingen att de kan testa för något annat också eller prova en annan behandling för jag vill ha hem sparven. Han är ju liksom lite ensammen utan bror sin här på hospitalet. Och det finns inte direkt mycket att sysselsätta sig med här. Gå korridorerna fram och tillbaka. Skoj.
Leon mår inget vidare han heller. Hostar som en 95-årig kedjerökare och nu har även han börjat pipa när han andas. Igår hade han feber men den verkar ha lugnat ner sig hos honom också. Det jag försöker vara mest uppmärksam på är om han får indragningar när han andas. Det är så svårt att avgöra på honom då han har en rejäl kagge :)
Men nu håller vi alla tummar och tår att våra små prinskorvar blir bra. Jag orkar inte se dem lida mer :(
Jag läser alla era kommentarer, sms och hälsningar på fejan och jag kommer svara alla när jag har tillgång till dator. Kärlek till er!
568.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Hostan, och framförallt andningen, har inte blivit bättre. Så på eftermiddagen idag skjutsade mor min in Julian och mig till Astrid. Vi fick hög prio direkt då de såg att hans andning var väldigt ansträngd. Vet inte hur länge vi hade fått vänta annars då vi kom i värsta "rusningen" (om man kan kalla det så på akuten).
På den första akutmottagningen (vet inte varför det är två olika. Någon annan som vet?) vi var på fick kanske vänta en timme till läkaren, sedan en timme till att få inhalera och få kortisontabletter, en halvtimme till en ytterligare inhalering och sedan en och en halv till sista läkarbedömningen. Där fick vi reda på att deras behandling inte hjälpt honom någonting så vi remitterades vidare till den andra akutmottagningen där vi gick rakt in utan att passera gå.
De har gett honom inhalationer här med, men inte för ofta då det kan slå ut hans hjärtmedicin (har ni skänkt pengar till hjärt-lungfonden?) och de har även testat för RS som var negativt. Skönt
Vi blev alltså inlagda över natten så just nu sussar min lilla prins i en jättestor sjukhussäng. Mammas lilla. Men ändå känner jag ingen oro (större) då vi är på rätt ställe om det skulle vara någonting. Astrid rules!!
God natt på er ute i bloggosfären!
567.
Just nu har vi det lite svårt här hemma. Kidsen fick gå på dagis igår ( första dagen efter magsjukan) för att sedan komma hem och hosta sönder lungorna. Mina små sparvar! Julian får det ju alltid riktigt jobbigt att andas när förkylningen smyger sig på, så man blir lite smått orolig.
Därför blev det ett besök på vårdcentralen med båda. Deras hosta är inte nådig, så vi ville lugna oss själva genom ett besök hos farbror doktorn. De fick båda inhalera och fick ordinationer om inhaleringar, alvedon och koksalt som vi nu ska följa till pricka. Vi ska även ha koll på hur andningen ser ut vid revben och nyckelben. Jag känner på mig att det kommer bli ett besök på akuten med lillsnuff. Men vi håller tummarna att allt går åt rätt håll.
Kanske blir lite klent med uppdateringar på grund av detta.
566.
Om Julian är lite halvgnällig sådär, då gör man bäst i att ta upp honom i knät och hitta ett finger där nageln inte fått växa sig vild. Sen börjar man massera hans öra och typ inneröra. Han blir så enormt lugn då, man kan verkligen se hur han varvar ner.
Har era barn någonting som får dem att varva ner?
565.
Min astmapojke.
Jaha, så var första dagen på dagis förbi efter magsjukan. Allt hade gått finfint så inget krux där och det känns ju skönt. Dock finns en liten oro i maggropen och det är kidsens hosta som infann sig i morse. Dagisfröknarna (ja, jag vet att det heter pedagoger, men jag vägrar) sa att Julian hade fått upp slem under lunchen. Inte så kul. Visserligen känns det ju bättre att det kommer upp än att det ligger och retar i halsen.
Har låtit Julian få inhalera lite astmaspray för att eventuellt kunna lindra hostan i natt, men än så länge låter det inte bättre. Jag hör två kids som löser av varandra med att hosta. Hoppas bara att den lugnar ner sig i natt.
564.
Innan alla julprylar packades ned passades det på att lekas med granen :)
Så ja. Nu börjar det lugna ner sig en smula med tömningar från alla håll. Det börjar så sakteliga lugna ner sig med allt, med undantag av någon rejäl bajsblöja lite då och då. Själva ätandet går det väl sisådär med. Igår åt de knappt någonting. Försökte därför vräka i de vatten så de i alla fall får i sig lite vätska. Idag har de fått i sig lite mer, så jag håller tummarna att de hittar tillbaka till aptiten snart igen.
Ni med erfarenhet av detta (magsjuka), vad har ni gett kidsen att äta till att börja med? Tänkte liksom på sådant som vad som är milt för magen. Vill ju inte börja med något alldeles för starkt.
563.
Tjock grabid kvinna fyller i brynen.
Nu när det varit så mycket klädbyten, svettattacker och extremfokus på grabbarna så har mitt lilla fejs få vila från smink. Jag tillhör den sorten som älskar smink och tycker att det är riktigt kul att sminka sig, plus att jag tycker självklart att jag ser piggare ut med lite färg i nunan.
Hur som helst så kom jag på att jag förmodligen kommer sminka mig imorgon då kidsen mår bättre och karln är ledig, dvs det finns tid att ställa sig i badrummet och spackla ett tag. För några veckor sedan så kom jag på den briljanta idén att jag ska spara ut mina ögonbryn. Självklart inte helt och hållet, men jag vill försöka få dem lite tjockare än jag har nu, för jag har en vision av att de blir precis som jag vill ha dem och då kommer jag färga dem till sommaren (så man slipper fylla i dem) och även fransarna och så är man good to go, så fort man kliver ur sängen.
Jag har länge vetat, men nu den senaste tiden har det blivit så att jag verkligen insett att ögonbrynen ramar in ansiktet. De framhäver ögonen. Det ger ett bättre intryck.
När jag gick på högstadiet och började plocka ögonbrynen så gick jag ju tyvärr i fällan ; fjortisbrynen. Jag gick inte så långt som vissa och rakade bort dem för att sedan måla dit med kajal. Men jag tunnade ut mina McDonaldsbryn rejält. Som tur var sparade jag ut de ganska snabbt igen, men inte till fullo och det är det jag tänker göra nu. Så nu är det alltså make over som gäller i mitt ansikte. Ska försöka hitta en bra bild på hur de såg ut innan jag började så ska ni få se både före- och efterbilder.
562.
Nu har Hjärt-Lungfonden startat upp sin
hjärtebarnsmånad genom att starta upp den årliga insamlingen. Jag gör som förra året och startar upp ett gemensamt hjärta för mina hjärtebarn och skänker självklart en slant. Alla bidrag går till forskning kring barnhjärtan och det ligger mig självklart varmt om hjärtat då båda våra prinsar föddes med hjärtkrux. Leon är visserligen friskförklarad men han får vara med på hjärtat ändå. Julian äter medicin på obestämd tid.
För att bidra skickar du till 72901:
BARNHJÄRTA 50 1674 NAMN*
BARNHJÄRTA 100 1674 NAMN*
BARNHJÄRTA 200 1674 NAMN*
* Ditt eget namn som kommer få ett officiellt tack när du bidragit.
1674 är alltså vårt hjärtas personliga ID-nummer och gör så att du bidrar till just det hjärtat.
Du kan även gå in och kolla hur
Juleons hjärta ligger till på topplistan och hur mycket vi samlat in tillsammans på
denna sida.
