387.



För ett år sedan var denna brud sperminerad med inte bara ett utan TVÅ barn. Helt utan att veta om det. Dock hoppades hon att kanske, kanske ha ett litet frö i magen. Inte förrän 16 veckor senare skulle hon och sperminatorn få reda på att det där inne låg två små välmående pungar. På annandagen var dock det blåa, BLÅA plusset ett faktum, det låg något där inne. Så overkligt.


Nu är ni här älskade barn. Hade aldrig kunnat tro att ni skulle se ut som ni gör, låter som ni gör, ler som ni gör, sover som ni gör. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana att vi skulle få just er! Nu är alldeles underbara. I år firar vi vår första jul tillsammans med er och om ni har tur får ni träffa tomten.
Mamma är en stolt mor ska ni veta!

386.

Dan före dan före dopparedan.

Julafton i övermorgon. Jag undrar fortfarande vart tiden tog vägen. Var det inte augusti nyligen liksom? Tydligen inte.

Den här julen kan man ju inte sticka under stol med att den blir speciell i och med att det är grabbarnas första och karln och min första som föräldrar. Nu undrar jag hur ni förstagångspäron gjort; Hur mycket klappar köper ni till er lilla som firar sin första jul (eller ni som minns hur ni gjorde första julen med ert barn)? Vi har valt att endast köpa varsin liten leksak som de kan ha. Än så länge är de ju inte så mycket för prylar och förstår ju inte heller "värdet" av saker. Känns som att man kan lägga pengar på andra saker än så länge, typ saker till deras rum, kläder till dem, blöjor och sådant. Man får satsa lite mer på nästa år kanske. Är vi elaka päron?

Idag ska vi införskaffa gran och ta oss till mormor med den för att sedan klä den. Det blir till att klä på hela familjen ordentligt från topp till tå. Sjutton minusgrader liksom! Sedan när bor vi i fjällen? Visst har man ordentligt med kläder på sig så är det väl lugnt, men herreminje, kinderna fryser ju sönder och samman.

Åh, jag längtar till julafton. Har alltid varit larvigt förtjust i den dagen. Har alltid gillat julen mer än min födelsedag, även när jag var liten.

Gissar att jag inte kommer hinna blogga mer innan jul så GOD JUL på er alla vänner och läsare!


                                                Två überglada små gullungar :)

385.


Fjärde advent idag då. Det betyder att det är julafton på fredag. Vart fan tog tiden vägen? Jag födde liksom barn nyligen, typ en månad sedan känns det som. Nu säger ju almanackan något helt annat, typ fem månader sedan. Då var det sommar och riktigt hett, något jag inte kan påstå att det är just nu faktiskt. Snön faller ner utanför fönstret och graderna har sjunkit en bit under noll.

Har börjat försöka få ungarna att sitta lite, alltså sätta dem upp och försöka balansera dem så att de får känna på hur det är att sitta. Ingen av de är nämligen ett större fan av att ligga ner, de gillar att  se på världen upprätt. Häromdagen lyckades jag faktiskt få Julian att sitta upp ett bra tag och till och med få med det på bild.

                                       Underbara sötnos.

Igår var det då dags för babysim igen. Längtar till lördagar just på grund av det. Nu är det dock juluppehåll till mitten av januari så vi ska öva hemma i badet med att hälla vatten över huvudet. Just när man hoppar i badet så är det så enormt varmt, det får ju inte vara lägre än 34 grader i vattnet, och det känns. Herregud så varmt det är, jag svettas nästan. Men hellre det än tvärtom, jag står helst över att bada i bassäng dels på grund av för kall temperatur och dels för att jag har typ fobi för bassänger. Plåster, kiss, blod, hårstrån och mycket annat.




Idag tänkte jag göra centrum en snabb vända för att inhandla de sista klapparna. Vill inte stressa med det de sista dagarna nu. Så när de väl är införskaffade så är det bara inslagningen som väntar.

384.



Åh herre min je. Jag tror jag lider av Tourettes syndrom. Åtminstone i detta snöväder. Fan som jag svurit när jag försökt komma framåt med vagnen. Varför i hela fridens helvete ska det vara så jävulusiskt svårt att glida fram med plogen och göra gångvägar framkomliga?! Är det bara bilar som ska få komma fram? Tycker att jag borde få köra på vägen då för min vagn är nästan lika stor som en bil.

Fan som jag svurit, men inte försvinner snön för det. Alltså jag älskar snö i december månad och tycker det är otroligt vackert men när gänget (vet inte vems uppgift det är. Kommunens? Statens? Stockholms Stads?) inte klarar av att göra gångvägar framkomliga då hatar jag snön. Att dra denna vagn är inte lätt, tro mig, jag fick prova dra en singelvagn idag också och det var ju ingenting i jämförelse. Undrar hur mina dagar kommer se ut när karln börjar jobba, jag kommer inte ta mig utanför dörren med rädsla av att ungarna kommer få höra riktigt vidriga ord från sin mor.....

383.


                                                                  Underbara barn och jag.

Oj vad bloggen har kommit i skym undan den senaste tiden. Har haft lite barn att ta hand om och julstök att fixa med.

Igår var vi på Eriksdalsbadet för en tredje naprapatbehandling av bästa Rozafa. Så jäkla gött. Man känner sig som en ny människa efteråt. Har för några år sedan fått en rejäl låsning i bröstryggen som ledde till att jag fick gå på några naprapatbehandlingar för att rätta till det, under graviditeten fick jag tillbaka det och det blev inte direkt bättre av att man ständigt går och bär på en unge. Därför tyckte karln och jag att det var dags att unna oss lite behandling. Så värt det. Jag tycker det är värt varenda öre, så du som har funderat på det - gör't! Man måste få unna sig och ta hand om sig.

Usch jag har mått så enormt illa de senaste dagarna, anar att min mongomage är på väg tillbaka. Känner inte riktigt att jag har tid eller ork till det dock. Illamående kan vara bland det vidrigaste tillståndet som finns. Usch.

Nej nu ska jag packa i ordning väska, barn och mig för att sedan röra mig mot gymmet. Känns så jäkla skönt att äntligen våga sig ut i gymmet, det är där jag hör hemma liksom. Har ju kört mamma-pass i några månader nu, men kände att jag måste ta steget ut för att dels bygga upp ryggen och dels för att försöka få tillbaka någon muskel i kroppen i alla fall. Måste ju ladda inför när jag blir själv och ska bära två barn upp och ner för våra tre trappor.

382.


                                              Julian fyra veckor med EKG-elektroder.

Allt gick finfint på sjukan igår. Julian fick göra ett EKG för att se om medicinen gör sitt. Det som var krux på EKG:t var även krux denna gång, men alltså ingen fara då medicinen håller hjärtat i schack. Skönt. Vi ska alltså fortsätta ge honom medicin tre gånger om dagen och när han är runt ett halvår kommer vi förmodligen kunna trappa ner till två doser per dag och när han är ett så slipper vi förhoppningsvis ge det alls. Men om det är det som gäller för att hålla hans lilla hjärta välmående så bryr jag mig inte om vi får ge 53 doser om dagen. Allt för min lilla sparv.

I morgon är det exaktamente två veckor kvar till årets mysigaste dag. Jepp jag är en riktig sucker för julen. Tror jag har använt varenda ledigt eluttag här hemma till stjärnor, stakar och slingor som ska sprida stämning. Önskar jag hade ännu fler.
Men okej alltså två veckor i morgon. Alla klappar är långt ifrån införskaffade. Har alltid hatat att trängas med folk i affärer och inte har det blivit lättare när man tar upp HELA centrum med sin vagn. Nej jag överdriver inte. Har funderat på att skaffa en sådan där vagn där kidsen sitter framför varandra liksom, så att vagnen är lika smal som en singelvagn. Hajjar ni vilken jag menar? I alla fall, vet inte om jag är så förtjust i dem dock, då kan de ju inte prata med, peta på eller titta på varandra när vi går över till sittdelen. I-landsproblem.

Sitter just nu framför datorn och nördar mig (kollar fejan, läser bloggar och uppdaterar min egen), lyssnar på julmusik och vaggar ett barn i babysittern, den andra ungen sover på lammfällen. Karln är och tränar. Oj nu vaknade babysitterbebisen. Gotta go. Merry torsdag på er gott folk!

381.

På onsdag är det återbesök, då ska vi checka pojkarnas hjärtan och se att de mår bra. Klart man är lite smånervös, man vill ju inte ha ett dåligt resultat av undersökningen. Men jag tror allt kommer att gå bra, vi ger ju lillsparven sin medicin tre gånger om dagen och är ju inställda på att göra det hela hans första levnadsår, eventuellt längre. Får även se hur det gått med Leons hål i hjärtat om det vuxit eller krympt ihop. Håller alla tummar vi har, var gärna med på det ni som känner för det :)


Leon och jag.

380.

Idag var vi då åter i babybassängen, denna gång med Moster Elin på sidan av som kunde fota lite. Det är så kul att se ungarna i plurret, vet dock inte vad de tycker om det, de varken ler eller gråter så jag hoppas att de njuter.


                                            Leon vet inte riktigt vad han ska tycka.


                                                   Inte Julian heller.


                                                                          Tja brorsan!

379.


                                                                  Fina Dino-Julian.

                                                  Fina fina Leon.

Åh, jag sitter och tittar igenom bilder som jag precis laddat över från iPhonen. Det blir en helt annan sak att se dem på storskärm. Men alltså herregud vilka ungar man har, riktiga charmtroll. För det mesta.

Sitter just nu och väntar på att ungarnas Oma och Onkel ska komma på besök. Vet inte om de åker kommunalt eller med bil, hoppas de tar det försiktigt om de åker med bil, det är ju inte lite halt ute.

Idag gick jag ut på en liten promenad i det vackra snöiga vädret (japp jag gillar snö i december, sedan får det fasen vara nog) med barnvagnen. Kan berätta att på Biggest Loser så får de gå på löpbandet när det inte är på och liksom putta igång banden, så kändes det för min del idag, i två timmar. Fy i helskotta vad jag svettades. Kan ju inte påstå att min jacka är en funktionsjacka. Jag la ner mina sista pengar på den för att slippa frysa min bakdel av mig i detta kalla land.

I morgon är det äntligen babysim igen, jag hoppas ungarna tycker det är lika kul som jag :) Det verkar som det i alla fall, de är lugna hela passet. Sedan är det väl kanske inte hellugnt i omklädningsrummet efteråt, då är de så enormt trötta, men de sover riktigt bra efter. Hoppas på att mor min kan följa med så kanske vi får lite bilder på spektaklet.

378.

Åh, när det är så här mycket snö ute och kylan verkligen gör sig påmind ute som inne så längtar jag verkligen till landet. Bara kunna gå utanför dörren utan problem, komma in och tända brasan och bara mysa. I long!

Vet dock inte när nästa tripp blir. Kanske till sommaren, kanske tidigare. Man kan ju alltid hoppas på tidigare. Well, skickar upp lite bilder från senaste vistelsen där.


                                                       Mys i den stora salen.

Vagnen fick inte plats i farsans bil så vi gick på promenader med selarna (Va? Heter sele så i plural?)

                                                            Det fanns lite snö.

                        Älskade brygga. Ser kanske inte riktigt lika lockande ut som på sommaren.

                                         Tog en liknande bild i somras. Gillar't.

                                                                      Lys.

                                                                        Brasan.

                                                                Älskade charmtroll.

                                                        Lussebulls-Leon och Pepparkaks-Julian.

                                                            Min familj myser framför brasan.

377.

Idag är det inte nådiga grader ute, minus fjorton! Gosungarna får stanna inne i värmen idag medan denna morsa tar sig ut i kylan för att försöka införskaffa lite julklappar och kanske, kanske något att ha på sig på nyårsafton. Det är ju första festtillfället på ganska exakt ett år som jag "får" festa och dessutom kan ha normala kläder på mig. Förra nyår hade vi, fyra dagar innan, fått reda på att det låg ett frö (ja då visste vi ju inte att det var två därinne) i min mage så då skendrack jag. Babe och jag turades om att låtsas blanda fanta och bacardi för att inte avslöja oss. I själva verket drack jag bara fanta.


Igår var hela lilla familjen på vår första föräldragruppsträff. Det är väl egentligen mest för mammor men när karln ändå är hemma så fick han följa med och han var inte ensam utan det var en pappa till. Det var ganska trevligt. Visst det är ju lite krystat så där första gången, ingen känner någon och helt plötsligt klumpas man ihop med folk som man än så länge bara har en förlossning och föräldraledighet gemensamt med. Men en gång i månaden ska vi ses så det kan nog bli trevligt.

Idag "fyller" grabbarna fyra månader. En tredjedel av ett år, tänk två likadana perioder till och de är ett år. Gissar att det kommer gå skrämmande fort.
Hur som helst så gör de ju små framsteg hela tiden och inte hade väl denna morsa kunnat ana att man skulle bli så larvigt glad av det. Värmen man känner i bröstet är så skön att känna. Och blödig som jag alltid har varit så kommer det lätt en tår när något nytt inträffar.

För varje dag som går så inser man att de börjar bli mer och mer en person, en människa.
¤ De ler så mycket mer nu, till och med skrattar.
¤ De övar konstant på att hålla huvudet upe ordentligt och Leon börjar närma sig att vända över.
¤ Händerna har de upptäckt sedan ett tag tillbaka.
¤ Babygymmet och dess mobiler börja mer och mer fånga deras intresse.