351.

Sitter nu och har precis slängt i mig en tallrik med gröt efter att ha tuttat Julian. Gäller att passa på mellan deras matstunder. Jag är ju en sådan som absolut på inga villkor fungerar om jag inte får mat. Det är ju kanske inte en jättebra egenskap nu när man har barn då man sällan har chansen att äta när man själv är hungrig.

Har just nu två sussandes bebisar runtom mig, den ena ligger i soffan och kommer vakna när som helst. Den andra ligger och fiser och småskrattar (låter det som i alla fall, som en liten gubbe liksom).

Ska se om jag hinner betala räkningarna nu, har inte alls koll på dagar och datum längre så jag har helt förträngt räkningar.


Senare idag åker karln och Julian tillbaka till KS för att göra ett EKG. Håller tummarna att allt är som det ska.


                      En vanlig syn i detta hushåll. Leon sover och Julian gapar.

350.

Fan va blogg.se krånglar ibland. Hatar när man skrivit ett inlägg och det sedan försvinner.

Hur som helst, ska återfatta kort. Lillsparven Julian har gått och blivit förkyld. Han snorar och låter som någon som har rökt ett antal år. Han orkar knappt skrika längre, låter verkligen som en lillsparv. Det gör ont i mammahjärtat trots att man vissa gånger önskar att just skriket skulle försvinna eller åtminstone tystna.

Idag ska barnens morfar och jag göra IKEA. Ska införskaffa lite saker till barnens rum som just nu verkar som förråd/tvättrum/källare/avlastningsrum.

Slänger in en dagens också. Det senaste har jag hört.


En bebis på magen is the new black. Tröjan blev jag kär i. Köpte den på H&M för 99:-, perfekt för en med mammapenning.

349.

.................







                                      .....................
 





                                                                                               .........................






                                                                                                                                           Hinner inte...

348.

1. Kärleken i mitt liv... är min "kärnfamilj" och såklart MIN familj.

2. Min favoritfärg... Grön.

3. Jag är fantastiskt glad... När jag är omringad av familj och vänner. Så jävla klyschigt men det är så. 

4. Jag vet fortfarande inte... var jag hade varit om jag inte börjat på Lillsved. 

5. Min dröm.. är att hitta (eller att det hittar mig) ett jobb jag älskar och kan försörja mig på så att vi kan bo i ett sött hus där grabbarna bara kan öppna dörren för att komma ut och leka. 

6. Jag tror på... min mamma. 

7. Jag kommer förmodligen aldrig... hoppa bungyjump, även om jag skulle vilja för det lär vara en enorm jävla adrenalinkick.


Jag utmanar Tuuli, Benny och Alex.

347.



Okej, håll ut här kommer mer bröst.

Jag tror att jag eventuellt har åkt på mjölkstockning. Vi gick på en promenad till mormor igår för en liten snabbvisit och började med att mata de små liven när vi kom dit. Helt plötsligt känner jag hur det liksom sticker i kroppen och jag börjar frysa. Jag känner mig helt borta under hela matningen och när det sedan är klart sitter jag och skakar av kyla. Får låna en fleecetröja av mormor.

Vi sätter oss sedan ner för att äta lunch men jag fryser så mycket att jag inte har någon matlust (obs! Jag utan matlust = sjuk). C ser att jag fryser så jag får även hans tröja. Jag sitter nu med dubbla tjocktröjor men fryser ändå. Jag går in och lägger mig på soffan efter att ha klämt en Alvedon. Ringer sedan min mor som jobbar 50 meter från mormors hus, passande, och ber henne hämta mig. Självklart. Så karln tar kidsen i vagnen och börjar knata hem och jag åker i morsan bil.

Väl hemma lägger jag mig i sängen och försöker sova, men det går icke, hungern har kommit. Så jag blir serverad mat av min kära, och blir med ens piggare. Sitter sedan uppe tills kvällen kommer och får sällskap/avlastning av Linnéa och Madde.
När jag sedan ska gå och lägga mig kommer febern tillbaka. Kallt! Knaprade lite Alvedon och somnade sedan som en stock. Vaknade sedan i en pöl av svett. Hemskt.

Men nu mår jag bättre, har lite stickningar i kroppen, men febern är borta.

346.

Jag förstår inte riktigt grejjen med grabbar och bröst. När jag sitter och rapar ngn av ungarna eller ammar, ser man liksom en glimt av avundsjuka i karlns ögon. Jag tycker det är lite skoj, särskilt då jag gått från knapp A-kupa till åtminstone stor B.

                  Här klämmer Linn ihop mina pattar och de nuddar inte ens varandra (med push-up dessutom)

                              En oammad Cicci utan push-up. Galet vilken skillnad :D

Så nu vet alla ni som undrat hur det gått med mina boobs. Anteckna!

345.

Vissa tror att det är jobbigt för oss att få hem besök. Vi tycker tvärtom. Inte för att vi har något emot att umgås med varandra dagarna i ända och våra barn, men det är faktiskt kul med lite andra människor inom dessa väggar.
I onsdags var det som vanligt mysmiddag med systrarna Tok och Fred-Olof. Det är alltid nice, då kan man skicka över ungarna till någon av de och så kan man kanske få äta en middag utan stressfaktur i magmunnen eller en unge i knät.
Igår var det vardagsmiddag hemma hos oss med mor, systrarna och familjen E. Vi behövde bara se till att det var städat och fint här hemma (i den mån det går) så fixade mamma maten. Så gott, kycklingwraps.


                                                      Ullsi och Freddan med varsin kiddo.

                                Systrarna. Linnéa verkar ha problem med en kräkande unge :)

344.



Nu har vi hunnit prova två av rätterna från Linas matkasse, de har varit goda båda två. Fördelarna med denna kasse är många för min del i alla fall:

1) Man slipper hitta tid att gå och handla.
2) En dietist sätter ihop recepten så man kan lita på att man får i sig nyttig mat (vilket har varit en bristvara hemma hos oss på sistone).
3) Samma summa varje gång och då får man mat för 5 middagar/lunchlådor.(toppen då vi har en tendens att inte vara superekonomiska)
4) Jag är sämst på att kolla upp recept i en kokbok för att sedan laga det, nu får du recepten och maten levererad så det är bara att köra.
5) Du "måste" prova nya maträtter.
6) Skulle du säga upp prenumerationen så har du säkert samlat på dig i alla fall några recept som du kommer fortsätta med i framtiden.

Langar lite bilder.


                                                  Persilja och rödlök ger fina färger.

                                 Kyckling som steks i persiljan, rödlöken och olja.

                                    Korv (med hööög kötthalt) med zuchini, paprika och cocktailtomater.

343.

Helt amazing! Vaknade ordentligt runt sju i morse av att Leon grät, trodde då att Carre redan matat honom en eller två gånger på natten utan att väcka mig (han matas på flaska), men när han frågade mig om jag matat honom och svarade nej, fick vi båda en smärre chock. Hade han sovit från klockan tolv på kvällen till sju på morgonen? Too good to be true.

                                                                  Älskade ängel <3


Julian har även han varit närmast exemplarisk i natt. Inte alls lika strulig som de senaste nätterna då vi knappt fått någon sömn alls. Dock larmade hans apnélarm (andningslarm) flera gånger. Dock ingen fara då han andades när vi kollade till honom.
Larmet fungerar som följande;
Barnet ligger på en platta (i vårt fall i alla fall, det finns en annan modell också). Om plattan inte reagerar någon rörelse på 16 sekunder piper den ett kort men väldigt högt och gällt pip. Om den efter det inte känner något på fyra sekunder piper den ett långt och fortfarande lika ljudligt pip.
Oftast har det bara varit det första pipet, så även i natt. Så när man då kommer till barnet ska man först se på det om det andas, om inte så ska man ta upp det och ruska om, sedan följer hjärt och lungräddning om det fortfarande inte skulle andas.
Som tur är andades lillskrutt varje gång. Tydligen så är det vanligt att spädbarn "glömmer bort" att andas men kommer igång själva efter ett tag igen, men det känns ändå som en trygghet med detta larm.

                                                               Älskade ängel <3

342.


                                     På återträffen med Lillsved

                              På min födelsedag typ -07


Är det okej att längta efter att gå ut och dansa som nybliven morsa? Det är så många braiga låtar som jag inte hunnit klubba till. Man har ju missat ett helt halvår nästan av uteliv. Inte för att jag är den som måste ut och dansa och supa. Är väldigt sällan ute, men när jag är det så är det DANS som gäller. Jag vill skaka rumpa!!!

341.


                                                                  Sweeties!!
Fick nya dräkter av mor min i förra veckan. Ursöta, så att vi sedan fick dubbelt upp i större storlekar av släkten gör absolut ingenting. Jag är kär i dessa dräkter. Så söta. Och barnen i dem är ju ännu sötare. Partisk? Jag?

340.

Detta med att komma tillbaka till var man en gång varit var ett stort frågetecken under graviditeten. Hur skulle kroppen se ut efter? Hur skulle magen dra sig tillbaka? Hur kommer alla extrakilon att sitta?

Jag gick upp 16.5 kilo under graviditeten och hade turen att ha tappat alla efter tre veckor. Jag har aldrig riktigt haft problem med vikten åt det hållet, snarare det andra så jag var rädd att jag skulle tappa mer än jag ville då jag såg att vågen bara visade mindre och mindre. Men som tur är har jag faktiskt stannat exakt på den vikten jag startade på och det glädjer mig.

Innan jag flyttade hemifrån (precis efter jag tagit studenten) så var jag tanig som en benget och hade noll kurvor och var riktigt platt överallt. Det var inget jag var glad över. Att ständigt få höra: "Åh, va smal du är jag vill också vara så smal som du" eller "Skelett" är inte jättekul. Jag har aldrig var glad för att jag har varit smal. Hur som haver, när jag flyttade hemifrån lämnade jag ju även mammas hemlagade mat och åt mycket färdiglagat och halvfabrikat, jag gick då upp tio kilo. Hurra! Jag mådde så bra. Äntligen började det synas att jag var en kvinna. Bakdelen växte och stannade fram till graviditeten. Bröna har väl aldrig riktigt vuxit till sig, förrän dagen efter förlossningen. Herrejävlar i min låda. Från att knappt ha fyllt ut en A-kupa vaknade jag upp med stenhårda Ö-kupor, nåväl D-kupor. Så sjukt. Nu har de krympt en del men är ändå way bigger then before.

Okej det var en liten parentes. Åter till kroppen efter graviditeten. Jag har alltså inget mål med vikten, däremot att försöka hitta tillbaka till kroppen som den var innan. Jag är ju en träningsnörd och älskar muskler. Inte i för stor mängd utan lagom. Tonade kroppar är grymt snyggt.
Jag började nästan böla när jag såg mina vader i spegeln efter förlossningen. Jag har chickenlegs! Så det som jag ska jobba på nu är att försöka få magmusklerna att återgå till ursprungsläge, pumpa vaderna, lyfta rumpan till var den en gång varit och självklart försöka återfå flåset. Flåset borde inte vara så långt borta då vi bor tre trappor upp utan hiss och har två barn att bära på.


                                                 Vecka nio. Innan det började synas.

                                  Vecka 35, taget på måndagen, på söndagen kom grabbarna.

                                                         Bilder tagna igår.


Nu till en början så blir det endast snabba promenader som gäller och om två veckor får jag börja träna. Då tror jag att jag lämnar barn och vagn hemma med karln och börjar med ordentliga powerwalks för att sedan kanske öka till jogging. Gillar ju egentligen inte det, men nu har jag knappt tränat på ett år så jag vill svettas rejält.

339.

Klockan är snart slagen tolv mitt på dagen och jag sitter här framför datorn och nördar mig. Karln sussar fortfarande i sängen. Det blev en uppdelad natt då barnen kivades. Han tog första halvan och jag andra. Vi hade kunnat göra tvärtom tycker jag för när jag väl hade barnen kände jag hur mina brön höll på att sprängas. Aj så ont det gjorde. Så för att vinna tid fick de mat på flaska båda två. Ammar ju egentligen Julian, men det hanns bara inte med nu. Efter cirka fyra timmar (då jag matade en åt gången) så kunde jag äntligen pumpa. Oj vad mjölk. Notera nu alla ni som är medlemmar av min intresseklubb.
Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana att det skulle göra så ont att inte pumpa/amma på ett tag.

Snacka om att man lägger vissa rutiner åt sidan när man blir morsa. I alla fall nybliven förstagångspäron som får två samtidigt. Det finns säkert de som tycker att man visst hinner med de saker jag ska räkna upp, men då kanske ni bara har en unge (då menar jag inte att det är lite för även en unge är galet mkt jobb, utan då menar jag mer att en av er kan bli avlastad) och en har möjligheten att göra dessa saker. Om båda ungarna är vakna och alerta och gärna lite gapiga då är vi precis som dem - två. Så det blir inte så mycket avlastning vilket leder till att man kanske inte hinner med det man vill hinna med.

Well well.
¤ Morgontandborstningen. Va? Borstade man tänderna morgon och kväll förut? Well, tandtroll here we come, det blir endast kvällsborstning för denna morsa. Har jag tur kanske en morgonborst.
¤ Ta en lång, varm och lugnande dusch och passa på att raka alla områden som bör rakas. Hmm, njae. Senast jag gjorde det var nog innan magen blev alltför stor och i vägen för en viss mus och bökig för att nå ner till benen.
¤ Äta lika långsamt som jag alltid gjort. Nope. Numera kan ni kalla mig racerätarn. Här hinns inte med att njuta av maten. Äter du snabbare än två minuter kan du göra det utan barn i knät.


                                   Nej, barn är inte glada och tysta hela tiden.

Provar mobilblogga för första gången.  Mo...

img_6807 (MMS)

Provar mobilblogga för första gången.  Morbror Niclas och Julian på bilden.

338.

Ja, barnen sover det är därför jag går wild and crazy och uppdaterar som en gnu. Såg att HanaPee hade denna lista och nu även mon amie Benny så jag kände hur lusten över listor föll över mig igen. Så här kör vi:

Visste du...

att jag vill tåla äpplen. Hade sådana sjuka cravings efter det under graviditeten.
att jag har revben som går att flytta på/knäcka...
att min senaste kyss var i all hast med min karl. Vi får ta vara på varje tillfälle som ges liksom :p
att jag lyssnar mycket på barnens andning. Annars musik. Siempre.
att jag funderar på min kost. Jag är konstant hungrig men orkar/hinner inte ställa mig och laga mat.
att jag pratar flytande svenska, hyfsad engelska, förståelig spanska, knackig tyska och några fraser franska. Kan även räkna till tio på japanska. Wow. Eller hur? Nu blev ni impade!
att jag inte gillar spindlar. Det äckligaste som finns på denna jord. Ja jag vet, typisk tjejfobi, men jag kan bara inte rå för det även om jag tror att jag bit by bit håller på att övervinna den. Okej nej, jag är lång ifrån att övervina den, men any way.
att min första riktiga kyss var...jag minns faktiskt inte vilken som var min första riktiga kyss. Det är ju hur hemskt som helst. Men det jag tror var min första riktiga kyss var mysig i alla fall.
att jag avskyr när folk snackar med massa extraord (jag kan också göra det). Till exempel typ, ba, liksom eller något annat finurligt ord eller fras som de sliter med hälsan och till slut är det det enda man hör.
att kärlek är en konstig känsla. Märklig. Hur kan en känsla få en att känna så mycket? Det kan vara både positivt och negativt.
att jag gillar sällskap. Är totalt jävla sällskapssjuk.
att jag alltid kommer att
att jag är förälskad i Carsten. Mitt allt!
att sist jag grät var när Julian åkte in igen på grund av hjärtat.
att min mobiltelefon är inte mer speciell än någon annans då det är en Iphone som hela Svea rike tycks ha.
att när jag vaknar på morgonen måste jag ha frulle inom en halvtimme annars slår jag ner någon.
att innan jag går och lägger mig matar jag barnen. Innan barnen kom borstade jag tänderna :P
att jag just nu tänker på att det var ett tag sedan ungarna skrek. Leon borde va hungrig som en gnu då han inte har ätit sedan sju imorse. Julian har i alla fall fått lite påfyllning däremellan och ändå är det han som ligger och gnyr just nu.
att i morgon kommer jag /vi få sällskap av syster Minst, syster Mellan (som förhoppningsvis kan hjälpa mig färga min kalufs) och tokFreddan.
att jag hoppas att det kommande året går långsamt så man får njuta av varje liten guldstund med barnen. Man har ju hört att det går så läskigt fort.
att jag verkligen vill bli tränad. Saknar mina muckler!!

337.

Annars då?

Idag fyller syster Mini, Elin, alkoholbanksmyndig. GRATTIS!

Igår tog jag vår enormt stora vagn (ja man inser hur stor den verkligen är när man går med en singelvagn bredvid sig) och tog en promenad med Jessica som blev mamma för elva dagar sedan till lilla Tindra. Det är helt perfekt, hon bor kanske tio minuters gångväg ifrån oss så det kommer nog bli en hel del mamma/barnhäng. Super. Särskilt när C ska tillbaka till jobbet. Sedan finns det ju en hel drös runt omkring en som har/ska ha barn. Hur bra är inte det på en skala?

För varje dag som går så ser man något nytt hos barnen, ser utveckling, lär sig något om hur de funkar, hittar drag hos de som man själv hade som liten, får ett leende. Ja, det är en riktig bergochdalbana det här. Ena stunden är de demoner som bara skriker och skriker och man gör ALLT som står i ens makt, men inget hjälper och andra stunden är  de änglar som antingen sover eller bara är vakna och ligger och observerar världen omkring. Gah, galna känslor.


Det är så kul hur de på ett sätt inte påverkas av varandra. Här ligger Julian och gapskriker i Leons öra som är till synes helt oberörd.

                                                         Ett stycke underbar Leon.

                                                           Ett stycke underbar Julian.

336.


                                                  Gos

Har precis kommit hem från ett übertidigt besök på KS. Vi brukar ju försöka få grabbarna att somna om efter morgonmålet så att vi kan få lite "sovmorgon", men inte idag. Vi skulle vara på KS kl 8.20! Galen tid med tanke på att det är rusningstrafik då så resan i bullen tar ju lite extra tid = otåliga barn ibland. Denna gång gick det dock ypperligt smidigt, både fram och tillbaka.

Vårt besök var hos kardiologen för att kolla Julians hjärta med både EKG och ultraljud. EKG:t såg lite annorlunda ut så vi ska tillbaka igen nästa vecka för att få en bandspelare som spelar in EKG:t ett dygn (vi har haft sådan två-tre gånger innan) men på ultraljudet såg allt bra ut.
Leon skulle vi kolla då han hade blåsljud på hjärtat när vi lämnade sjukhuset första gången. Det fanns fortfarande kvar men kommer antagligen försvinna eller om det finns kvar så är det inga problem. Däremot hade han ett hål i hjärtat, inget som han lider eller märker av just nu, dock ska det kollas upp inom ett år för antingen kan det stängas igen helt och då är det toppen eller så kan det vidgas och då måste han opereras. Vi håller tummarna för att det blir det förstnämnda. Orkar inte med någon operation, då lär det bli tårar som forsar på denna morsa!

335.


                                         Julian, (förhoppningsvis) ovetandes om morsan probs.
Det sker lite förändring med kroppen när man är gravid och efter. Nu menar jag inte bara utseendemässigt. Visst min kropp ser inte ut som den gjorde innan. Jag har ju inte en muskel kvar så allt är slappare plus att mina ben har försvunnit, mina vader är borta, så jävla fult. Jag vill ha dem tillbaka!!! Får ställa mig på badrumströskeln och kör tåhävningar så kanske de kommer tillbaka. Eller så får jag gå powerwalks.

I alla fall, det jag skulle komma till var att i kroppen sker det saker. Jag hoppas att det har med hormonerna att göra och att det kommer försvinna. Jag har börjat lukta svett. Förut kunde jag hoppa över att duscha en dag om jag kände för det (även om jag oftast duschade varje dag) och då var det endast att jag kände mig lite halvsnuskig men inget mer med det. Nu däremot kan jag duscha på morgonen och på kvällen när jag ska amma någon av de små känner jag en svettodör ur mina armhålor. Jag har aldrig luktat svett tidigare! Jo okej, någon gång har jag väl det, men inte på en dag och inte om jag duschat på morgonen. Jag mår så dåligt av detta. Fräschör är en tvångstanke för min del. Jag hoppas att jag slipper detta när jag slutar amma.

Någon som har koll på detta?

334.

Idag är det egentligen dagen med stort D. Den 4:e september, dagen då våra prinsar var beräknade. Jag är riktigt glad att jag slapp gå hela tiden ut. Jag var riktigt trött i slutet (alltså för en hel månad sen!) på att vara tjock. Dock hade vi kanske sluppit all sjukhusvistelse om jag gått i alla fall en vecka till, men nu blev det som det blev och det var ju inget jag kunde styra över.

Hur som helst så är jag glad för den månad vi redan hunnit uppleva med dessa två små varelser. Vi märker framsteg varje dag, om än små. Men man ser verkligen, både på utseende och personlighet, att detta är verkligen två olika individer. Så coolt.


                                      Nyvaken morsa med två utslagna prinsar.

333.

Åh herre min je. Igår hände det. Jag fick mitt första leende av Julian. Fatta. Behöver jag skriva vem som grät?

Vi satt och degade i soffan och jag hade honom liggandes i mitt knä. Jag satt och log ett sådant där fånleende som man gör mot bebisar och plötsligt - :D Jag blev så varm i hela kroppen, först förstod jag inte att det faktiskt var ett leende, men när jag sedan gjorde det började jag böla. Så coolt. Det låter kanske aslöjligt men det var verkligen en speciell känsla.

332.


                                          Mys med morsan i soffan.

Våra bebisar växer och växer. Fram till igår fick vi låna en våg av hemsjukvården för att väga de små varje dag och se å att de går upp ordentligt i vikt. Vi kände att vi nästan inte behövde vågen, åtminstone inte för Leon, vi tycker att vi ser viktuppgången med bara blotta ögat. Plus att för varje gång man tittar på honom eller pussar honom på huvudet så har han fått mer hår. Min lilla hårboll. Hur som haver så väger Julian 2635 nu och Leon 3085 så nu börjar vi närma oss lite mer "normal" vikt.

Nästa vecka blir vi nog utskrivna från hemsjukvården och får "vanliga" bebisar som nu ska gå till BVC som vilken bebis som helst. Ska bli skönt på ett sätt att slippa hemsjukvården, men på ett sätt inte då det är ju en trygghet att alltid kunna ringa dem och att de är här inom en timme. Men det känns som ett steg i rätt riktning.

Våra dagar rullar på precis som förut, dock börjar vi väl bli lite varmare i kläderna vad gäller rutiner och allt. Och för varje dag som går så lär man känna dessa små knyten mer och mer och man ser framsteg. De tittar mer och söker lite mer med blicken och de är mer alerta (om man nu kan säga det om månadsgamla bebisar) när de är vakna.

Apropå månadsbebisar. Igår var det den 1:a september vilket betyder att vi firade en månad med guldklimparna igår. Ja, nu kommer jag låta som vilken morsa som helst, men tiden går verkligen fort.

Tiderna som man har med dessa två är underbara. Tänk er att ligga i soffan med två små mysknyten på bröstet. Sussandes, eller vakna för den delen. Det är underbart och man kan inte sluta pussa på dem.
Sedan kan det visserligen tvärvända och galskriket börjar och man får inte tyst på dem och man känner magsåret komma krypandes. Två skrikandes samtidigt. Precis vad varje mamma önskar sig. Inte sant?!


                                     Ett stycke utmattad mamma och barn.