471.


Mammas duktiga pojke.

Det är larvigt vad stolt man kan bli som mor. Jag är en väldigt blödig person som kan börja böla för minsta lilla sak.

Sedan igår eftermiddag har Julian gjort mer och mer tendenser till att börja gå, han tog ett steg igår. Imorse tog han stöd mot mig och ställde sig upp, släppte taget och såg skitglad ut, jag sträckte ut armarna mot honom och sa att han skulle komma till mig. TRE steg. Undrar vem som blev gladast av honom och mig? Lite senare ställer han sig upp mot skåpen som de alltid slår på, vänder sig om och släpper taget, lika glad denna gång. Jag sträcker ut mina armar igen och han tar typ fyra fem steg!!

Har sagt ganska länge att jag inte har någon brådska med att de ska börja gå, men bara för den sakens skull så betyder det inte att man inte blir stolt som tuppen när det väl händer.

Tror inte att det är så långt borta för Leon heller. Han står nämligen riktigt stabilt, kan stå hur länge som helst utan stöd nu, men förstår inte riktigt det där med att sätta ena foten framför den andra. Men det kommer. Kanske ska börja med en unge åt gången :)
Postat av: Madde
2011-08-17 @ 10:00:49

ÅH! Va kul, snart kommer ni få jaga dem runt i lägenheten och i lekparken ;D <3

Postat av: J
2011-08-17 @ 12:48:20

Ja, det händer när man minst anar det! Mina tjejer tog båda första stegen själva och gick mot oss. Signe hon har precis lärt sig att ställa sig upp genom att trycka upp sig med händerna, helt utan något annat stöd. Och hon blir såå stolt när hon kommer upp och gör om proceduren flera gånger. Astrid däremot drar sig upp genom att hålla sig i någonting. Det roliga är att när vi säger att de är duktiga - så klappar båda sina händer! Haha stöddiga typer!

Man kan ju hoppas att de kommer att gå åt samma håll sen...;-)

Postat av: Fred-olof
2011-08-17 @ 22:06:37

Oooooojjj va coolt min lilla snuffe!!

Shit va vi ska gå nästa gång vi ses <3

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?