544.

Jättekonstigt, när livet känns riktigt tungt så kan det ibland komma små stunder som känns fjäderlätta. Fick just en sådan liten stund. Försöker hålla i den och även tummarna, för nu hoppas jag att det ska blåsa min väg. Det är väldigt framtidsinriktat, men jag försöker se detta på lång sikt och hoppas, hoppas, hoppas verkligen. 

Kan inte avslöja vad det är mer än att jag hoppas.

543.

Bloggtorka (i några dagar) och lite fototorka också. Jag måste bara komma tillbaka på banan. Kanske redan imorgon. Vi får se.

542.

Var ju ute och fotade igår. Försökte mig på motljus för första gången. Seriöst i alla fall. Det gick väl sådär måste jag säga. Tog visserligen inte så många bilder, men några hittade jag som jag tycker funkar för att vara första gången. I morgon provar jag lyckan igen och håller tummarna att det går min väg.
Ni får lite smakprov och som vanligt tar jag gärna kritik. Annars kan man ju inte utvecklas.
Detta är en av de allra första bilderna jag tog.
Gillar känslan i denna.

541.

Snacka om att mammalivet bjuder på bergochdalbanor känslomässigt. Jag vet att jag har skrivit det förut, men det är helt galet. Ena dagen (eller veckan som det varit för mig nu) är jag i upplösningstillstånd då kidsen gnäller från det att de vaknar på morgonen till dess att de somnar på kvällen. Kan inte riktigt förklara känslan som river på insidan bröstet på en då man konstant får höra detta ljud. När det sedan lugnat sig lite så krävs det bara en ynka ton som förvarnar att det är gnäll på gång för att bägaren är översvämmad för mig. Gah.
Andra dagen är de världens sötaste (eller det är de i och för sig jämt) och underbaraste kidsen som bara gör att mammahjärtat svämmar över av all världens känslor. Som idag. Andra dagen på dagis och overallerna ska på för första gången i år. Började i tid med att klä på dem då jag tänkte att de förmodligen kommer tjorva, men allting flöt på och på två sekunder stod mina killar där i likadana overaller och såg plötsligt så himla stora ut. Mina stora dagisbarn!
De kan ju vara glada. Det vet jag.
Lämnade dem sedan på dagisgården och självklart grät Leon, men hörde när jag smygit bort att han tystnade på en gång. Tänka sig, det är ju inte alls farligt när mamma lämnar, det var nog bara en liten show för mig för att jag skulle stanna, men serrdu den gick jag inte på.

Okej, en grej till. När jag hämtade dem igår så smög jag in lite försiktigt på dagis och iaktog de en stund innan de såg mig (brukar alltid göra det) och då insåg jag verkligen att de klarar sig verkligen utan mig (en dagisdag). De trivs verkligen på dagis. Julian vill sällan gå hem. Det är inte så att han tjivas och skriker när vi ska gå hem men han kommer fram till mig, ger mig en kram sedan går han tillbaka till det han höll på med och tycker nog att jag borde lämna honom så.
Ja, jag säger då det. Mammalivet ♥

540.

Åh, ni är underbara! Tror dock inte riktigt att mitt humör hittat tillbaka men det är på god väg. Idag är ungarnas första dag på dagis efter lång sjuktid. Hoppas på att ha hittat glöden igen tills dess att jag ska hämta de små knoddarna.
Var ju ute och fotade min modell förut, men hadde dock inte så mycket motivation. Humöret var grått, vädret var grått och jag kände mig allmänt trött. Så det blev kanske två bra bilder. Suck. Ska prova lyckan idag igen.

Får se om jag kanske till och med får ett annat uppdrag med andra modeller. Håll tummarna är ni snälla :)

539.

Gah. Just nu har jag två monster till barn. Har så haft i dagarna fyra. Jag pallar inte mer. Från det att de vaknar till det att de somnar så gnälls det. Och från det att de vaknar till det att de somnar så gör jag allt i min makt för att göra dem nöjda, men det funkar inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Känner att jag snart kommer få en hjärtattack. Kan ju nämna att jag redan hunnit få några psykbryt.
Som tur är så är karln ledig idag så jag får avlastning (thank you!) och tänkte nog passa på att gå ut och fota lite med min modell, det är ju underbart väder ute så något borde man väl få till.
Återkommer när humöret kommit tillbaka. För att peppa mig kan ni väl skriva något roligt i kommentarerna? Det kan vara en rolig historia, ett skämt, något kul ni gjort/hört på sistone eller bara en smilegubbe.
Bjuder på två bilder från senaste fotosessionen.
Hur jäkla snygg får man bli?!

538.

Jag kör ett snabbt mobilinlägg innan kidsen vaknar. Satt och kollade igenom alla mobilbilder (många) och kollade tillbaka flera månader på de små tjorvarna. Tänk att de varit så små. Att de inte kunnat hålla upp sitt huvud själv , att de inte kunnat sitta, inte kunnat gå, inte kunnat äta själva.
Nu knatar de omkring här som om de inte gjort annat. Mina underbara små gnällspikar!!

537.

Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan jag satt mig ner för att skriva ett inlägg när pysarna sover men sedan avbrutits av att de vaknat. Så nu försöker jag plita ner lite snabbt vad som händer och har hänt.
Sjukstugan fortsätter hemma hos oss. Hostan vägrar ge sig hos båda kidsen så vi besökte läkaren, främst för Julians skull och pga hans astma. De kunde i alla fall se att det varken var öroninflammation eller halsfluss. De var tvugna att ta ett stick på Julian för att utesluta lunginflammation och thank god så var det inte det, utan bara en rejäl jävla envis hosta som jag skulle göra vad som helst för att ta istället för dem.
Kan ju inte direkt påstå att det är det roligaste som finns att vara hemma med två sjuka sparvar i samma ålder. De är inte intresserade av att titta på någon film, de vill inte äta, de vill inte leka, de vill inte sova, de vill inte sitta i mammas knä. De vill gnälla och gråta. Det är vad de har gjort de senaste dagarna. Jag blir snart galen. Vill (för deras skull) att de ska bli friska. NU.

536.

Denna helg har inte riktigt varit den roligaste. Har jobbat men lämnat min karl hemma med åtminstone en febrig liten sparv. Bebis-Julian har haft riktigt hög feber och därför inte varit sig själv. Usch vad jag hatar när de har feber. Man känner sig så oerhört maktlös. Ja, usch är det enda jag kan säga.
Idag har febern dock gått ner lite så det är ju skönt. Hoppas därför att den är helt borta mañana. Får se även hur det går för Leon, nu på kvällen hade nämligen han också fått feber, om än inte så hög om Julians. Men feber är ju alltid feber och jag vet bara själv hur körd jag är med feber.
Nej jag satsar inte på att slå rekord i hur många gånger man kan skriva ordet feber i ett inlägg.
Bjuder på några fler bilder p snygg-Elin.

535.

Igår var Elin och jag ute och fotade lite. Vi ville hinna ut och ta lite bilder innan löven förmultnar. Vi började precis utanför dörren där vi försökte komma in i rätt feeling genom att kasta runt lite löv, när vi sedan kommit tillbaka efter vår fotosession hade parkförvaltningen (eller vem det nu är som gör det) kört med någon maskin som typ trycker ner löven i marken så att de ska förmultna. Vilken jäkla röta vi hade då!
Måste nog säga att detta var den försa fotosessionen som jag hade flera bilder jag blev nöjd med. Brukar ha så många oskarpa bilder när man kommer hem och lägger in bilderna på datorn, men icke denna gång. Det kändes riktigt bra. En bra känsla spred sig i kroppen liksom. Så nu kan jag varna att det kommer några inlägg med lite bildregn. Hoppas ni står ut och om ni känner för att kommentera så uppskattas det enormt, snäll som konstruktiv kritik mottages tacksamt!
Gillar denna bild då den känns spontan men ändå lite "modellig"
En timme efter var denna bakgrund inte gul längre, den var brun.

534.

I tisdags kom mor min hit och lagade mat och i samma veva kom extrafamiljen. Det vill säga att det var dags för vardagsmiddag. Det är så kul när alla kommer hit och leker med barnen. De är helt fascinerade av Niclas när han trollar med alla olika bollar som kidsen har. De sitter helt klistrade när han visar sina konster och garvar.
Julians intresse för teknik har vi sett tydligt och han blir ofta besviken på mor sin när han blir ifråntagen (mammas) iphonen. Men hos morbror Niclas fåt han utlopp för intresset. Han fattar typ mer av en iphone än vad jag gör nu. Skrämmande. Men se så glad han blir. (återigen, ber om ursäkt för dålig bildkvalité)

533.

Va, satt det där på mitt huvud?
(Ursäkta dålig bildkvalité)
Nu är det klippt. Eller det var faktiskt för några dagar sedan, men har ju inte riktigt varit bra på att blogga så det kommer lite på efterkälken. Men vi gjorde i alla fall som så att vi trimmade bakhuvudet och fixade topparna på toppen. Vill inte klippa av honom det lilla han har utan mer bara fixa en frilla. Han var verkligen jätteduktig. Kan bero på att han var trött som ett as så han satt mest lutad mot pappas bröst medan jag klippte.

532.

Har precis varit inne och röstat på denna sida så nu håller jag tummarna att jag vinner. Det skulle verkligen behövas, utan att överdriva.

531.

Åh, jag har något så djävulskt ont i min hals. För några nätter sedan vaknade jag och kände att jag hade som en "torr" fläck i halsen och kände att jag ville dricka för att få bort den och på så vis undvika rethostattacken allan mitt i natten. Jag drack och drack och drack. Det hände ingenting, fläcken var kvar. När jag vaknade på morgonen kände jag att det inte verkade bli bättre och kom till slut överens med mig själv att det kändes som at något hade fastnat i halsen. Jag försökte harkla mig rejält, försökte komma åt det genom att peta fingrar i halsen men det ledde bara till kräkreflexen och jag försökte då även spy ut det. Ingenting funkade.
Ha i åtanke att varje gång jag sväljer så irriterar det i halsen.
Jag har druckit litervis med te och honung i för att försöka lena det som är i halsen, ätit halstabletter men ingenting verkar hjälpa. 
Karln min sa att jag kanske svalt något som rivit upp ett litet sår i halsen och det är nästan så att jag börjar tro det för jag har inte ont på så sätt att jag har halsfluss eller virus utan det känns verkligen mer som ett sår. Ibland känns det till och med lite som att jag får blodsmak i svaljet.
Sjukt irriterande är det i alla fall i och med att jag absolut på inga villkor är sjuk utan bara går och är irriterad varje gång jag sväljer. Ni kan ju fatta hur många gånger man sväljer per dag. Det blir lite mer tydligt när man påminns om det varje gång.
Stört inlägg men jag måste bara få ut min frustration.