664. More feelings


Mina guldklimpar
 
Känslorna som snurrar i mitt huvud ska jag utveckla lite. Jag är 28 år ung/gammal. Jag har en idrottspedagogutbildning. Mitt nya och väldigt roliga intresse är fotografering. Jag vet inte riktigt vad jag vill bli när jag blir stor. 
Hur kan folk veta när de är 15 vad de vill bli? Avundas dem.
 
Just nu känner jag ju verkligen att jag vill jobba med foto. Känner dock att jag behöver mer kött på benen, men funderar på att fråga ER om ni vill bli fotade och hjälpa mig få en bild av hur det kanske lite kan se ut. Självklart är ni försökskaniner och behöver inte pröjsa. Det blir winwin. Jag får träffa människor jag inte träffat eller fotograferat tidigare och ni får bilder. Låter det intressant?
 
De andra tankarna och känslorna som snurrar är boende. Jag går ju som sagt runt i hustankar, men de är så far away att det är larvigt. Men drömma får man ju alltid göra.
 
Jag längtar efter att kidsen kan prata. Så man förstår vad de vill istället för att de ska bli frustrerade för att jag inte förstår vad pekande och oförståeliga ord och läten betyder. Visst denna tid är också charmig, men jag vill kommunicera mer. Det är så häftigt när man märker att de börjar förstå vad man sälv säger och försöker verkligen svara. De är intresserade av böcker och försöker härma ord.
De har börjat leka MYCKET mer med varandra. Den riktiga brödrakärleken börar visa sig. Förut var det mest bråk. om ALLT. Nu leker de tillsammans, de kramas spontant och pussar varandra. Julian har börjat gå fram till Leon, rufsa honom i håret och säga: Hej gubben. Plus att han kan pussa honom på huvudet. Så jäkla sött så man dör. Ska försöka fånga det på bild någon gång.
 
Jag längtar tills vi kan gå till dagis och hålla handen och slippa vagnen. Den där monstervagnen med mina guldklimpar i börjar bli lite småjobbig att dra och jag bara önskar att vi slipper den till vintern. Så jäkla jobbigt att dra vagn i snö. I alla fall en dubbelvagn. 
 
Ni som har barn; När slutade ni med vagn?
 
Ja det är väl just det som snurrar just nu. Eller ja, jag går ju så klart och hoppas på att Postkodlotteriet ska knacka på min dörr och säga att vi är med i Grannyran och kommer vinna miljoner. Den skulle sitta fint :)
Postat av: sargit
2012-08-30 @ 00:51:27

Våra fick sluta emd vagn förra vintern då snön kom (de fyllde 3år i januari iår), vi hade sagt att man inte kan åka vagn då det är snö så de fick åka snowracers till förskolan istället. Sen kom vagnen itne fram igen till dem då deras lillasyster föddes medan det fortfarande var snö. Sen då lillasyster fanns så sa vi att nu är de stora och kan gå själva till och från dagis och det har funkat över förväntan bra. Nu går de även väldigt långa bitar tom en hel dag på skansen gick de runt.
Känner igen mig i mycket av det du skriver om just barnens utveckling, men ett råd så här i efterhand, försök att njuta av stunden för sen går det fort och snart är de stora.
Hare gott!

Postat av: Mari
2012-08-31 @ 12:51:05

Säg gärna till, jag kan leka modell hehe =)

Postat av: Malin - Mamma till Alice, Lowe & Stella <3
2012-09-02 @ 08:22:31

Sötisar!

Vi har fortf vagn till Lowe ibland, han är tre.. Ibland orkar han inte gå sådär jätte långt, men vissa dagar gårdet :P beror på hans humör :P

Postat av: emelie
2012-09-04 @ 22:05:50

Det var mycket att tänka på! Jobbigt, ibland hamnar man i riktiga "tänkarsvackor" och vet varken in eller ut men det brukar gå över och man brukar komma på något bra.
Hade jag bott nära dig hade jag gärna ställt upp och lånat ut mina modeller =)
Vi har forfarande vagn och barnen är 3år och 4 månader. Om vi är på stan, eller går promenad eller de bara inte orkar gå, ofta frågar de efter vagnen.
Livet blir mycket lättare när de kan prata ordentligt, och roligare! Jag lovar!
Kram

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?