609.

Alltså. Vädret!? Jag älskar't! Jag blir så sinnessjukt glad av denna sol och torra mark. Det är vår i luften och just idag skiter jag i om det kommer komma världens snöoväder (får deala med dem agressionerna få), för just idag är det så jäkla underbart väder! Me love!

Syrran kom och mötte mig när jag slutat och så gick vi och hämtade ett barn på dagis. That's right, ETT barn. Känns som att jag inte ens behöver skriva, men Leon är SJUK. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är som ett dåligt jävla skämt. Någon eller något vill oss illa.
Hur som helst så gick vi och hämtade Julian och tog en liten solskenspromenad hem. Ladda d-vitaminer. Nice.

608.

Okej, nu ska jag chocka er totalt.
Leon är hemma från dagis idag. Japp. Nu har han åkt på ögonkruxet som Julian hade förra veckan. Som tur är har vi ju kvar ögondropparna vi fick utskrivna så vi kan köra kuren på honom också. Får se hur det artar sig under dagen. Förmodligen kan båda gå imorgon. Eller så kommer Julian hem med röda hund eller något. Jag har lärt mig att nu för tiden kör vi inte hela veckor på dagis. Högst någon dag.
Nu ligger lillgrisen och snusar gott, medan jag sitter här och klämmer en burgare. Gött. Ska nog (måste) tvätta lite snart. Jättekul. Men jag kan säga som så att tvättmaskinen är den bästa investering we've ever made. Hur kan man orkar gå och tvätta i tvättstugan? Palla. Aldrig mer kan jag säga. Om när vi flyttar till större ska vi även införskaffa torktumlare. Nu får allt hänga och torka och det är ju så fult. Det brukar få hänga i vårt sovrum så det bidrar till att vår sovrumsdörr alltid är stängt för det ser så jävulusiskt stökigt ut.
Ja nu vet ni hur vi har det. Hur har ni det med tvätt? Tvättmaskin? Tvättstuga? Badtunna?

607.

Grabbarna för ganska exakt ett år sedan. Plutti.
18-månaderskontroll. De fyller dock 19 månader om några dagar men vad tusan? Vi var ju tvungna att avboka den riktiga tiden då kidsen var sjuka. Vi fick dock boka om vaccinationen som de skulle fått idag. Hon ville inte ge dem den då deras immunförsvar inte är på topp. Så vi håller tummarna att de är krya den 21 mars.
De fick visa att de visste var näsan satt. Gjorde de det? Nej, självklart sitter de helt still när bvc-sköterskan och jag försöker få dem att visa sina skills. Så jäkla typiskt. Vi brukar ju näst intill ha anatomilektion här hemma och åtminstone Leon vet var större delen kroppsdelar sitter. Och just idag kan han inte ens peka ut näsan. Känns som att man ljuger när man säger: "Han kan egentligen." Hur många drar inte den? Har ni varit med om det?
De skulle även visa att de kunde bygga torn och rita lite.

606.

Dålig bildkvalité på Julian, men ändock.
Vi är inte dem som brukar ge barnen godis och sötsaker. Tvärtom, vi är sådana där pryda föräldrar som tycker att de kan introduceras för sådant så sent som möjligt. De kommer ändå ramla över det för eller senare. Särskilt om de går i sina föräldrars fotspår. Men ikväll fick de faktiskt smaka varsin chokladdoppad kaka. Reaktionen blev inte som vi trott. Vi förväntade oss att de skulle sluka dem och be om mer, men det räckte med en. Leon (vårt matvrak) åt inte ens upp hela lilla kakan.
Men söta blev de i alla fall.

605.

Efter middagen valde mina två systrar och en pojkvän att stanna kvar för att spela lite spel. Då hoppade mitt hjärta lite extra. Det finns inte mycket som slår en kväll med sällskapsspel och mina systrar. Vi har dock en liten grej som kan göra det jobbigt för andra som är med och spelar och som vet hur reglerna egentligen är. Vi har nämligen en tendens att göra om reglerna så att de passar oss mer. Mycket roligare. Prova själva :)

604.

Riktigt smarrig gratäng.
Idag hade vi lite middag hos oss. Eller vi hade inte middag, men den hölls hos oss. Det var Tant Ann som bjöd på maten, vi stod bara för rum. Det serverades übergod pastagratäng med köttfärs. Mumma. Och innan dess serverades en liten förrätt som var smördegsknyten med mozzarella och spenat och lite annat smått och gott. Riktigt smarrigt.
Älskar vår lilla tradition som vi haft sedan...Ja vi vet inte riktigt när vi började med den, men förmodligen runt -95/-96 någonstans där. Traditionen är alltså att mammas familj (min familj) och mammas bästa väns (Tant Ann) familj träffas en gång i veckan (detta var när vi alla bodde hemma) och bjuder på middag. Ena veckan hemma hos oss och andra veckan hemma hos dem. Skönt för dem som bjuds bort, då slipper man tänka på att laga mat i alla fall en dag i veckan. Denna tradition har vi alltså hållt liv i till dags dato. Visst är det perioder då vi inte ses varje vecka, men det tar vi tag i sen.
Har ni något liknande? Jag älskar traditioner.

603.

Sitter här lite kärleksfull i hjärtat. Vi kunde inte ha avslutat lördagskvällen på ett bättre sätt än det vi gjorde idag. Karln jobbade hela långa dagen men kom hem en timme innan kidsen skulle knoppa. De var redan på hyfsat bra humör, men så fort pappa kliver innanför dörren är dagen gjord. Sedan följde en timme med bus. Vi jagade och kittlade dem. Herre min je vad kul det var. De skrattade så de nästan kiknade.
I stället för att springa ifrån oss när vi kittlade de, kom de gåendes mot oss just för att vi skulle kittla dem.
Oj vad vi skrattade. Familjetid (när även fadern är med för ovanlighetens skull) är GULD värd.
Vill med detta lilla kärlekskranka inlägg skriva att jag älskar min lilla familj något otroligt!
God natt på er världen!

602. RING RING!

Hej, det är jag igen. Kände att jag måste ringa dig idag. Idag är det ett år sedan mamma och Linnéa kom hem till oss för att berätta att du somnat in.
Helvete.
Jag saknar dig så.
När folk som mist någon de älskar, säger att de tänker på personen varje dag så har jag tänkt; " Jaja, de säger väl varje dag för att det känns som att de tänker på dem ofta, men inte kan det väl vara varje dag?". Idag förstår jag precis vad de menar. Jag tänker verkligen på dig varje dag. Det kan vara småsaker som gör att en tanke om dig poppar upp.
Det kan komma när jag sitter och tittar på kidsen. Tänker att jag är så oerhört tacksam att du fick träffa dem. Nästa sekund vänder tanken och jag blir ledsen i hjärtat då du inte får se de växa upp. Jag förstår självklart att det kanske är helt omöjligt, men jag hade varit så glad om du fått vara med på de flesta "första gången". Det känns som att vi missat så många samtal det senaste året. Du hade ju velat veta varje gång vi pratat i telefonen om de lärt sig något nytt och jag skulle stolt berättat för dig att de lärt sig sitta, ta sina första stapplande steg, att de äter själva, att de första orden börjar trilla fram nu.
Det kan komma när jag dukar. Jag vet hur du älskade att planera långt innan en bjudning vad du skulle ha för porslin, glas och färg på blommor och ljus.
Varje gång vi införskaffar snittblommor tänker jag på dig.
Åh, det är så många småsaker i vardagen som får mig att tänka på mig. Du har liksom verkligen gjort ett avtryck i mitt hjärta som jag hoppas aldrig kommer blekna.
En sak jag tror att ditt hjärta skulle gilla att höra är att din favorit (ja det är ju ingen hemlighet att du lätt favoriserar) Julian är oerhört lik din son när han var liten. Samma stora blå ögon och blonda hår fjun. På något vis kan jag även se att han liknar mig när jag var liten, även moster Ulle.
Leon har väl vuxit i sitt hull skulle man kunna säga. Visst han har lite babyhull kvar, men det är bara gosigt.
Snart är det vår. Det får mig att tänka på dig. Det får mig att tänka på vilka blommor vi ska ha på din balkong. Att vi ska bära upp din solstol så att du kan sitta under ditt parasoll och bara njuta. Pelargoner är ju ett måste, även penséer. Vi börjar nog med penséer då de är mer tåliga så kan pelargonerna komma i juni.
Varje gång vi besöker mormor är du i närheten. Femtio meter bort bodde du. På något vis dras min blick till dina fönster men jag vill egentligen inte se. Vill inte inse att det bor någon annan där. Någon som inte alls bryr sig om sina gardiner och blommor i fönstret.
Det känns inte riktigt som att jag kan sätta ord på mina känslor idag. Jag känner bara en sådan enorm saknad. Du fattas mig något enormt. Trots att det gått ett år så kan jag inte prata om dig utan att börja gråta. Jag gråter så ofta för att jag kommer på mig själv med att vilja ringa dig. Jag gråter så ofta på kvällarna när jag ska somna. Jag har alltid varit en blödig person som gråter för allt och har väl inte trott att det går att bli mer blödig. Jodå. Sedan ett år tillbaka finns det ingen hejd.
Ja, det blev ett långt samtal. Hoppas att du har det bra där du är och att du känner att jag tänker på dig. Hela tiden. Varje dag.
Jag ska pussa prinsarna från dig.
(Apropå prinsar så födde kronprinsessan Victoria en ny tronarvinge i förrgår. En Estelle. En prinsessa. Ah, tänkte att du kanske ville veta det).
Älskar dig något enormt.

601.

Väljer ni det nyttiga...
...eller mindre nyttiga alternativet ikväll?
Fredag kväll. (Ja, det ska vara särskrivning där). Tv-tablån suger lite halvt. Men vi lät The Voice vara på i bakgrunden. Fredag means gott att äta, både till middag och efter. Så vi (Elin och jag) fixade lite fläskfilé, potatiskroketter och bea och toppade det med lite chips och dip efter. Top notch.
Vad äter ni en fredagkväll?

600.

Oj, vad man inte visste mycket om de små krabaterna här. Vecka 34+1. En vecka kvar.
Jag förstår inte. Vart tar tiden vägen? Detta är andra dagen på över en och en halv månad som BÅDA barnen går på dagis. Då ska ju denna modern hinna göra så mycket som hon annars inte hinner. Hinner? Jag har inte hunnit göra någonting. Måste skynda iväg nu om jag ska hinna handla lite mat innan kids ska hämtas.
Hur hinner ni andra utföra allt som ska göras? Gör ni det när kidsen sover? Gör ni det medan de leker? Min ena halva (Julian) är väldigt självgående och kan roa sig själv genom att pilla med en sladd eller hitta någon liten pryl som är intressant, medan den andra halvan (Leon) behöver ha kontakt med mig jämt. Hur har ni det med twins? Är de lika självgående?

599.

Min lilla terrorist...
Igår var det åter dags för lite hjärtregistrering. Med anda ord skulle Julian göra en Holter-inspelning. Det betyder att de fäster (i alla fall i hans fall) fyra elektroder på hans mage och bröstkorg och till dem följer en liten bandspelare med som spelar in hans hjärtrytm under ett dygn. Vi har gjort detta några gånger innan, men då var han så liten att bandspelaren kunde ligga orörd bredvid honom. Nu är han ju lite större och pillar gärna, men de kan sin grej så de virade runt den i en snygg liten omvänd ryggsäck. Allt gick jättebra fram till dess att jag skulle pilla bort elektroderna. Då blev det hus i helvete. Men jag gjorde det snabbt så det var snabbt över.
Nu återstår bara att höra vad de kunde utläsa av detta dygn. Får han fortsätta med medicinen? Ska vi trappa ner på medicinen? Eller ska han sluta med medicinen helt och hållet?

598.

Bilden har ingenting med sammanhanget att göra.
Igår var en svart dag i schlagerns historia. Ja, jag behöver väl inte skriva något mer än Björn Ranelid. Min schlagersjälv gråter.
Kommentarer på det?

597.

Nej vet ni vad? Just nu känns allt bara blä. Idag rann min lilla bägare över. Det var tydligen bara en droppe som saknades. Som ni nog vet så har jag alltså varit hemma med (sjuka) barnen i över en månad. Jag kan inte påstå att de varit fromma som lamm hela tiden. Gnället har ständigt legat i luften och jag har verkligen känt att irritationen i mig har byggts upp. Jag känner mig halvt isolerad hemma och bara längtar efter att få jobba, eller gå och handla något. Jag har knappt varit ute på fem dagar. Beror visserligen på att jag själv legat däckad på grund av feber men ändock.
Idag fick jag alltså mitt lilla psykbryt. Hela förmiddagen gick bra och de var underbara och lekte med varandra och busade med mig. Efter napen gick något snett och de började slåss, både varandra och mig. De tog tillhyggen som böcker och hårda leksaker och jag fick tuppjuck. Jag började gråta när de slog mig. Kände mig så himla vek.
Hoppas på en god natts sömn nu och att jag vaknar upp med ett leende imorgon.

596.

Okej, att det kan vara sinnessjukt vackert med snö och is, men jag vill ha värme. Nu. Helst igår.
Apropå värme så kommer jag snart ha en sak att avslöja. Stay tuned.

595.

Blev trots allt uppvaktad av min karl igår, fast vi inte brukar göra det. Egentligen var det menat att komma några dagar tidigare då jag varit sjuk och ynklig :p

594.

Helvete. Helvete. Helvete.
EN jävla dag fick de gå tillsammans på dagis på över en månad. Nu är vi tillbaka i sjukcirkeln igen. I can't believe it.
Allt började med magsjuka,
veckan därpå bjöd på förkylning, sjukhus och vård av det andra barnet hemma, jag åkte på monsterförkylning,
veckan därpå fortsatte förkylningen och kurering av dem båda, karln fick bihåleinflammation,
veckan därpå fick Leon feber igen, jag får feber och förkylning igen,
veckan därpå (denna vecka, igår alltså) gick de båda på dagis,
igår fick Leon feber igen.
Jag förstår inte. De hinner ju inte snappa upp några bakterier från dagis direkt. En jäkla dag.
Nej nu får det banne mig vara nog.
Hur har ni det ute i vårt avlånga land? Är ni friska eller råkar ni ut för samma sjukstuga som vi?

593.

Kan ju inte finnas en sämre dag att dela detta. Kopierar min facebookstatus rakt av.
Idag kära vänner är det alltså alla ♥ dag. Vi skippar onödiga ting och skänker pengar till en bra sak istället. Är ni med oss?
Kan inte nog poängtera att varje litet bidrag räknas. Just ditt bidrag på 50 kronor kan vara till stor hjälp. Om vi dessutom är flera stycken som skänker minst 50 så är det till ännu större hjälp och ser till att forskningen på barnhjärtan går framåt. Ett av målen är att kunna avgöra redan i magen om barnet lider av ett hjärtfel, så att man vet hur man ska behandla och motta barnet är det föds.

Hjälp alla små hjärtsjuka barn och hjälp de ofödda barnen med hjärtfel få rätt hjälp när de föds.

Vill du hjälpa just vårt hjärta att samla in pengar sms:ar du till nummer72901:
BARNHJÄRTA 50 1674 Ditt namn
BARNHJÄRTA 100 1674 Ditt namn
BARNHJÄRTA 200 1674 Ditt namn

50,100 och 200 står alltså för summan du vill skänka. 1674 är koden som anger att du vill skänka till just "Juleons" hjärta och Ditt namn är alltså ditt eget namn som kommer synas en stund på hemsidan som tack för att du skänker pengar.

Kom ihåg att alla bidrag hjälper.

Tusen tack på förhand! ♥


592.

Åh, jag vill ha sommar. Slippa jackor, overaller och förkylningar.
Nej. Nu jävlar i min låda får det vara nog. Det tar banne mig inte slut. När ungarna nu varit sjuka i en månad och karln har haft bihåleinflammation trodde vi att eländet var över, men icke. Nu är det moderns tur. När jag äntligen kände att det underbara snoret lämnat min resa så slår febern till och kranen sätts på igen. Utan nåde. 39 graders feber och en näsa som rinner likt ett vattenfall i regnskogen.
När jag äntligen börjat bli av med mina röda skavda näsborrar (pga att jag snöt mig var 5:e minut), så har jag fått tillbaka de på två sekunder. Har redan förbrukat en halv livsstids näsdukar. Febern kom i förrgår och när jag har feber är jag väldigt känslig för beröring. Att duscha är out of question så ni som är känsliga för kroppslig odör, bör inte komma och hälsa på. Att tvätta ansiktet när man har en rinnande näsa är inte heller något som lockar så här ligger jag blekare än lambi-papper med smink sedan 3 dagar tillbaka.
Charmig värre så här på alla hjärtans dag.

591.

Medan Leon var hemma och kurerade sig för sin höga feber fick denna unge man gå på dagis för första gången på nästan fyra veckor. Kändes nästan som att vi borde skola in honom igen, men det var lungan. Han knatade in som vanligt och när vi gick in kom fröknarna nästan hoppandes fram till oss och sa att vi borde få en kunglig bugning. Haha jo jag tackar jag. Det kändes (i alla fall för min del) som att det var riktigt skönt för Julian att vara tillbaka. Nu bara längtar jag tills Leon blir frisk och får följa med sin bror till dagis.

590.

Fördelen med det mörka vinterhalvåret är att man kan ha tända ljus. Jag älskar ljus.
Nackdelen med det mörka vinterhalvåret är att man förbrukar sådana sinnessjuka mängder med ljus.
Vi har en takkrona med tio ljus som vi brukar ha tänd till middagen, sedan brukar den få lysa resten av kvällen vilket resulterar i tio förbrukade ljus. Förutom denna krona brukar vi ha en mängd andra ljusstakar med både långa ljus och värmeljus.
Så mitt rop ut till allmänheten just nu är att om någon ska till IKEA inom en snar framtid och vill göra mig en monstertjänst så får denne mer än gärna köpa två förpackningar kronljus till mig. Tack på förhand!

589.

Tycker ni far och son är lika?
Ibland får man bara en fixidé. Idag fick karln och jag det. Jag hade under dagen känt att idag är det dags att försöka sig på att klippa Leon igen då hans hår är...bångstyrigt. Jag hade ju en jättebra bild av hur hans frisyr skulle se ut senast jag klippte honom, men håret vill inte ligga som jag vill. Därför var det ikväll dags att ansa. Vi började lite smått att klippa till lite med saxen, jo men det blev väl ganska bra, men fortfarande fanns hår som stod åt alla möjliga hår. Det hela slutade med att trimmern åkte fram och Leon har nu samma frisyr som bror sin.
Vi resonerar som så att vi nu kan ha bättre koll på håret från början när det växer ut. Vi ska liksom ligga före bångstyrigheten.
Just nu är det Vi-Bångstyrigheten 1-0.

588.

Hög feber.
Allting började ju med att Leon fick 40 graders feber i måndags kväll. Hela gårdagen hade han feber över 39 grader. Lilla skrutten. Vi ringde 1177 två gånger för att höra att det inte är något vi bör åka in till akuten för. Men de sa att vi inte skulle stirra oss blinda på febersiffror utan mer kolla hur hans allmäntillstånd är och att vi inte behöver uppsöka läkare om inte febern är hög i mer än tre dagar. Så nu för vi feberschema här hemma, skriver upp tidpunkt för temptagning, om vi eventuellt suppar och eftercheck. Efterchecken kör vi en och en halv timme efter att vi suppat för att kolla om alvedonen biter på febern. Igår gjorde den inte det en enda gång :(
Idag verkar han dock må bättre. Han vaknade visserligen med 39 i temp, men efter alvedon har den hållt sig nere och jag behövde inte ge någon nu innan hans nap. Så nu kniper vi tummarna att det går åt rätt håll.

587.

Februari.
Hjärtebarnens månad.
Vi har skänkt. Har du?
Vill du hjälpa just vårt hjärta att samla in pengar sms:ar du till nummer72901:
BARNHJÄRTA 50 1674 Ditt namn
BARNHJÄRTA 100 1674 Ditt namn
BARNHJÄRTA 200 1674 Ditt namn

50,100 och 200 står alltså för summan du vill skänka. 1674 är koden som anger att du vill skänka till just "Juleons" hjärta och Ditt namn är alltså ditt eget namn som kommer synas en stund på hemsidan som tack för att du skänker pengar.

För er som följt min blogg ett längre tag vet ju att båda våra prinsar föddes med ett hjärtkrux. Leon föddes med hål i hjärtat som de inte visste om det skulle växa ihop eller inte, men är nu friskförklarad. Julian har WPW-syndrom som innebär att hjärtat kan börja rusa och ge honom en puls på närmare 300 slag. Hans normala puls bör ligga på 100-120 ungefär. Han får betablockare tre gånger om dagen som hjälper till så att hjärtat har sin normala rytm. När/ om han får sluta med sin medicin återstår att se då vi går på regelbundna kontroller.


Tusen tack för ditt bidrag!

586.

Just nu ligger mina små grisar och sover och jag har precis klämt i mig dagens lunch, rester. Så jäkla gött. Ibland kan maten verkligen vara godare dagen efter. Håller ni inte med?
Ska diska upp och städa lite, som vanligt, innan de vaknar. Kanske hinner jag slänga in en tvätt också. Supermom! Varför tar tvätten aldrig slut? Hur mycket man än tvättar så behöver man alltid slänga in en ny maskin. Jag blir tokig. Har ni samma problem hemma hos er?

585.

Mammas lilla gris .
Det vill bara inte sluta. Det började med magsjuka för fyra veckor sedan, en dag på dagis räckte för att de sedan skulle åka på monsterförkylningen Allan (japp allt heter Allan), sedan väntade sjukhus i nästan en vecka, efter det har vi varit hemma och medicinerat i en vecka och skippat dagis för att de ska bli helt friska (och starkare) innan de går tillbaka. Nu börjar vi om igen. Leon hade igår 40 graders feber.
Han hade varit lite gnällig under dagen men inte mer än vanligt. När vi senare på kvällen fick middagsgäster var han förvånansvärt lugn, men vi tänkte att det var bara för att det var några han inte träffar så ofta och därför var blyg. Men när jag efter middagen hade honom i mitt knä kände jag att han var brännhet. Feber. Så vi är alltså hemma från dagis för fjärde veckan i rad. Gissa vem som börjar klättra på väggarna? Det är ju inte direkt som att man kan gå ut och åka pulka med febriga kids.

585.

Innan jag började jobba idag hann vi med en pulkatur. Ungarna var enormt påpälsade från topp till tå med allt vad underställ och rånarluvor heter. Vi gav oss ut runt tio och mötte upp grannen Martina och hennes vovve Kira så ungarna var glada.

Jag kan ju säga att det var väldigt ensamt ute. Jag tror det beror på tre olika anledningar;
1. Kylan
2. Tiden på dygnet
3. Söndag

Vi mötte kanske två personer på vår promenad.

Vad har ni gjort i helgen?

584.

Haha, tipsen bara öste in. Hade väldigt många fler som kikade in här än vanligt, just när jag skrivit inlägget om tips på teman. Så man borde ju gissa att jag fick några tips. Jag fick inte ett enda.

Så jag fortsätter väl i samma veva tills jag själv kommer på något utomordentligt bra. Känner du att du ändå vill ge mig något tips så är det bara att give it to me :)
Nu är det första deltävlingen i schlager som gäller för min del. Kikar ni på det?

583.

Just det. Vill bara tacka er ALLA som kommenterar så himla snällt om mina foton. Ni anar inte hur jäkla glad jag blir. Helt varm i hjärteroten.
Så nu vill jag fråga er (jag vet att ni är några stycken men bara typ fem som kommenterar. Men ni andra som läser men aldrig kommenterar. Gör det nu :). Jag fick tips av Mette (då min blogginspiration tröt) att kanske ha ett tema att antingen skriva om eller fota.
Så nu undrar jag; Har ni tips på teman? Har ni önskemål på något tema ni vill att jag fotar/skriver om?

582.

Grabbarna är fortfarande hemma från dagis då deras hosta nästa låter som kikhosta (men det är det inte). Vi vill inte att de går tillbaka innan de är helt friska. De är inne på sin tredje sjukvecka i rad nu. Först var det magsjuka, sedan gick de på dagis en dag (en onsdag) och på fredagen lades Julian in på sjukhus och nu är det fortfarande samma jäkla segdragna förkylningsslemhosta som vägrar ge med sig. Men vi gör allt vi kan och ger dem hostmedicin som ska verka slemlösande och även inhalationer efter läkares rekommendationer.
De sover nu sött sedan knappt en timme tillbaka och jag har precis slängt i mig lunch. Hoppas jag hinner doppa ansiktet i färgburken en snabbis, diska lite och spriga ner med härligt luktande bajsblöjor innan de vaknar. Men ska jag hinna det måste jag lämna datorn.


581.

Tyvärr en sddig bild på Julian, men jag tyckte han blev så söt på denna.
1 februari. Idag. Det betyder att mina prinsar blir ett och ett halvt år. Det har alltså gått ett halvt år sedan de fyllde ett. Om lika lång tid, ett halvår fyller mina prinsar två år. Alltså jag förstår ingenting. Men grattis mina prinsar på ett-och-ett-halvt-års-dagen!

580.

Vilken av dessa tre gillar ni bäst?
Idag fick Elin och jag en genomgång i hur studiofotografering fungerar. Det var skitkul och vi fick även prova på att fota varandra. Tror ni vi var seriösa? Nej inte mycket. Men några läckra bilder lyckades det bli. Tyvärr blev det bara sådana bilder på Elin då jag har sinnessjukt ont i mitt öra så bästa läget för mig är att ha hvudet som vanligt. Lutar jag på det blir trycker det i örat och liksom bultar.

579.

För några år sedan, både innan jag träffat Carsten och även under den första tiden så tillhörde jag den skaran som sa att jag inte skulle sagga ihop när jag hade mitt på det torra. Typ sluta bry mig om mitt utseende, sluta sminka mig, strunta i om mitt hår är skitigt eller gå omkring i fula kläder (okej jag är långt ifrån en fashionista). Jag skulle väl nu kunna säga att jag kanske helst vill låtsas att jag inte sagt så. Jag tillhör den skaran som så fort jag kommer innanför dörren, slänger av mig jeansen och byter om till mjukisbrallan Allan.
Är dock på tok för ytlig för att ens kunna eller vilja lägga av med sminkningen. Sluta tvätta håret skulle vara som att lägga mig ner och dö. Det går liksom inte.
Hur många är lika saggiga som jag och byter om till mjukisarna när ni kommer hem?