602. RING RING!

Hej, det är jag igen. Kände att jag måste ringa dig idag. Idag är det ett år sedan mamma och Linnéa kom hem till oss för att berätta att du somnat in.
Helvete.
Jag saknar dig så.
När folk som mist någon de älskar, säger att de tänker på personen varje dag så har jag tänkt; " Jaja, de säger väl varje dag för att det känns som att de tänker på dem ofta, men inte kan det väl vara varje dag?". Idag förstår jag precis vad de menar. Jag tänker verkligen på dig varje dag. Det kan vara småsaker som gör att en tanke om dig poppar upp.
Det kan komma när jag sitter och tittar på kidsen. Tänker att jag är så oerhört tacksam att du fick träffa dem. Nästa sekund vänder tanken och jag blir ledsen i hjärtat då du inte får se de växa upp. Jag förstår självklart att det kanske är helt omöjligt, men jag hade varit så glad om du fått vara med på de flesta "första gången". Det känns som att vi missat så många samtal det senaste året. Du hade ju velat veta varje gång vi pratat i telefonen om de lärt sig något nytt och jag skulle stolt berättat för dig att de lärt sig sitta, ta sina första stapplande steg, att de äter själva, att de första orden börjar trilla fram nu.
Det kan komma när jag dukar. Jag vet hur du älskade att planera långt innan en bjudning vad du skulle ha för porslin, glas och färg på blommor och ljus.
Varje gång vi införskaffar snittblommor tänker jag på dig.
Åh, det är så många småsaker i vardagen som får mig att tänka på mig. Du har liksom verkligen gjort ett avtryck i mitt hjärta som jag hoppas aldrig kommer blekna.
En sak jag tror att ditt hjärta skulle gilla att höra är att din favorit (ja det är ju ingen hemlighet att du lätt favoriserar) Julian är oerhört lik din son när han var liten. Samma stora blå ögon och blonda hår fjun. På något vis kan jag även se att han liknar mig när jag var liten, även moster Ulle.
Leon har väl vuxit i sitt hull skulle man kunna säga. Visst han har lite babyhull kvar, men det är bara gosigt.
Snart är det vår. Det får mig att tänka på dig. Det får mig att tänka på vilka blommor vi ska ha på din balkong. Att vi ska bära upp din solstol så att du kan sitta under ditt parasoll och bara njuta. Pelargoner är ju ett måste, även penséer. Vi börjar nog med penséer då de är mer tåliga så kan pelargonerna komma i juni.
Varje gång vi besöker mormor är du i närheten. Femtio meter bort bodde du. På något vis dras min blick till dina fönster men jag vill egentligen inte se. Vill inte inse att det bor någon annan där. Någon som inte alls bryr sig om sina gardiner och blommor i fönstret.
Det känns inte riktigt som att jag kan sätta ord på mina känslor idag. Jag känner bara en sådan enorm saknad. Du fattas mig något enormt. Trots att det gått ett år så kan jag inte prata om dig utan att börja gråta. Jag gråter så ofta för att jag kommer på mig själv med att vilja ringa dig. Jag gråter så ofta på kvällarna när jag ska somna. Jag har alltid varit en blödig person som gråter för allt och har väl inte trott att det går att bli mer blödig. Jodå. Sedan ett år tillbaka finns det ingen hejd.
Ja, det blev ett långt samtal. Hoppas att du har det bra där du är och att du känner att jag tänker på dig. Hela tiden. Varje dag.
Jag ska pussa prinsarna från dig.
(Apropå prinsar så födde kronprinsessan Victoria en ny tronarvinge i förrgår. En Estelle. En prinsessa. Ah, tänkte att du kanske ville veta det).
Älskar dig något enormt.
Postat av: tullan
2012-02-25 @ 19:09:25

Snuttan då. Det du känner, är helt rätt att känna, vad jag tror. Och det du tänker och känner vet din mormor säkert om och hon har säkert tänkt och känt lika om dig. Du har betytt lika mkt för henne som hon för dig, det tvekar jag inte på.



Det är fint att du kan prata om det här. Men kom ihåg att om inte känslorna lättar eller du känner dig alltför nere, så är det aldrig fel att gå och prata med en professionell.



Många kramar Tullan

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?