578.

Julians öra. Han kan bara inte få nog. Ibland kommer han med en liten anka som man drar efter sig i ett snöre, räcker mig snöret och "ger mig" örat. Då vill han alltså bli pillad i örat och han försvinner in i en annan värld. Han kan ta vad som helst egentligen. 
OBS! Vill klargöra innan någon reagerar på att vi stoppar saker i våra barns öron, det är alltså bara ytterörat och runt själva ingången. Inte i örat.

577.

Var ute och fotade lite idag. Skulle väl utan att överdriva kunna säga att inspirationen uteblev lite. Vet inte vad det är med mig.

576.

En av mina favoritbilder so far.

575.

Jag försöker hitta fotomotivation i detta slask-tråkiga väder, men det är inte det lättaste ska jag tala om. Ser fram emot att läsa nästa nummer av Shoot Magazine då Emelie ska skriva en artikel om just det, hur man hittas inspiration i slask- och ruggväder. Jag behöver ett stort lass av bra tips.
Har i alla fall hunnit vara ute någon snabb runda då och då för att föreviga min modell i rött hår. Hon var ju blond från början men vill bli brunhårig och då är det bäst att först bli rödhårig så att man inte får grönt hår. Illa. Och är hon inte sjuuuuuuuuukt snygg i rött hår. Tyvärr så får hon inte stanna så, då jag har planerat att klippa av en bra bit av håret och färga det rött. Har alltid haft en förkärlek till rött, riktigt rött hår. Allt började nog i högstadiet. Jag tror jag provat de flesta färger, utom just helrött hår. Hade förut underhåret färgat i knallrött. Ni vet som Christina Agilera hade det? Bara det att jag hade det väl ett år innan hon hade. :)
Nu tappade jag tråden. Här kommer lite bilder på bildsköna Elin. Kritik tages tacksamt emot :) Bra som dålig!

574.

Det var väldigt ljust ute, med både snö och sol.
Leon (längst bak utan bålstabilitet) var riktigt trött mot slutet så han somnade i pulkan.
Trots att det är förkylning som härjar i denna familj (japp, den har drabbat oss alla), så måste man få lite frisk luft. Det har ingen dött av. Idag var ju en underbar dag att åka pulka på tyckte vi så vi klädde på ungarna varma kläder från topp till tå och gav oss ut. Det blev en ganska kort sväng, men det bjöds på både frisk luft och solsken. En helt underbar söndag med familjen helt enkelt. Inga måsten. Fler sådana dagar åt folket!
Vi köpte två "vanliga" plkor till grabbarna då vi tänkte att om vi köper sådana där bebispulkor med ryggstöd i år så kommer de förmodligen vara för stora för dem nästa år. Så snål-Werner har snackat, det blev vanliga. Det kanske inte var det allra bästa då åtminstone en av våra söner inte verkar ha speciellt bra bålstabilitet, så han låg mest i pulkan. Haha, sötnöt.

573.

När jag tar fram kameran och ska försöka fånga mina monster på bild (vilket inte är det lättaste) så brukar de oftast avbryta det de håller på med och komma för att pilla på mammas kamera. Inte uppskattat. Än mindre när mamma tar bort kameran.
Hur som helst så brukar jag hinna klicka lite roliga bilder på Leon. Han brukar liksom flirta med kameran. Underbart!

572.

Usch!
Kan själv.
Det här med att inhalera har väl inte varit det roligaste, enligt Julian. Han har ju redan innan sjukhuset fått inandas sin astmaspray genom en mask och det har varit brottningsmatch varje gång. På sjukhuset var det ingen skillnad, bortsett från när han skulle få natriumklorid, då behövde han inte ha masken upptryck i ansiktet utan han kunde ha den en bit ifrån. Då var han lugn och brottningsmatchen uteblev.
När Julian fick komma hem sista natten på permission så fick vi låna med oss en apparat hem för lite inhalering. Om pappa höll i masken var det inget kul, men fick han hålla själv och trycka på knappen så gick det lättare.
Kampen med astmasprayen fortsätter dock då masken måste sitta tajt i ansiktet för att han ska få i sig rätt mängd.

571.

Det var riktigt tydligt att denne sparv behövde mycket sömn.
Äntligen!
Nu är hela familjen samlad hemma. Kan inte riktigt beskriva glädjen i det hela. Det är bara...underbart!
Vi blev alltså inlagda i fredags och fick komma hem på permission natten till tisdag. Vi fick behålla vårt rum och fortsätta vara inskrivna om vi skulle känna att det inte fungerade. Men just den natten lät han väldigt bra. Inte en enda hostattack och det hade tidigare nätter fyllts av. Jobbiga sådana. Nu ska vi (nästan slaviskt) följa ett schema med hans astmamedicin. Tidigare har vi liksom tassat på tå med hans astmainhalationer då de kan få hans hjärta att rusa, men nu har vi fått "tillåtelse" att prova. På sjukhuset var det samma sak, även de tassade på tå för att undvika rusningar, så förmodligen hade han tillfrisknat snabbare om det inte vore för hand hjärtkrux.
Åh, att få sova bredvid min hjärtevän igen är guld värt. Även om jag efter dessa dagar är completely utmattad och somnar på väg till kudden så är bara vetskapen om att han ligger bredvid mig värd allt. Vi har ju turats om lite att vara hemma och på sjukhuset och har då bara setts typ en kvart varje gång plus att vi alltid har varit utan en son. Så hemsk känsla. Antingen lämnade man Julian på sjukhuset (min lilla ynkliga sparv), eller så lämnar man Leon hemma (min lilla sparv som inte förstår alls vad det är som händer). Det har liksom värkt i mitt mammahjärta oavsett.
Men nu är vi alla, en, två, tre, fyra hemma. Bäst!
Underbart att få se mina underbara små underverk leka med varandra. Bråka med varandra. Pussa varandra. De är hela igen.

570.

Jaha, då är vi inne på tredje natten här hos Astrid. Läget hos lillfis är oförändrat. Dvs hans andning är lika dålig som tidigare, syresättningen är lika dålig som tidigare och hostan är lika hemsk som tidigare. De vill behålla oss minst en natt till då de måste hitta en behandling som hjälper honom.

I morgon väntar lungröntgen. Även om det låter hemskt, så vill jag ju hemskt gärna att de hittar något så att de kan börja behandla. Så nu vill jag att natten ska gå snabbt och smärtfritt(att han inte vaknar av inhalationerna) förbi så att det blir morgon och att vi får en tid för röntgen.

Kan inte påpeka för ofta hur mycket era kommentarer betyder. Det värmer så enormt mycket att läsa dem.

569.

Det blev ytterligare en natt hos Astrid för lillsparven. Hans andning har inte blivit bättre. Hans lilla feber som hade (38.1 som högst) verkar i alla fall ha gett med sig men deras behandling verkar inte hjälpa så nu väntar vi på att de ska gå ronden så vi kan gå en läkares utlåtande om vad som bör göras. Igår nämde de något om att testa crp:t (fråga mig inte vad det betyder), för att utesluta luginflammation. Jag hoppas ju att antingen att de kan testa för något annat också eller prova en annan behandling för jag vill ha hem sparven. Han är ju liksom lite ensammen utan bror sin här på hospitalet. Och det finns inte direkt mycket att sysselsätta sig med här. Gå korridorerna fram och tillbaka. Skoj.

Leon mår inget vidare han heller. Hostar som en 95-årig kedjerökare och nu har även han börjat pipa när han andas. Igår hade han feber men den verkar ha lugnat ner sig hos honom också. Det jag försöker vara mest uppmärksam på är om han får indragningar när han andas. Det är så svårt att avgöra på honom då han har en rejäl kagge :)

Men nu håller vi alla tummar och tår att våra små prinskorvar blir bra. Jag orkar inte se dem lida mer :(

Jag läser alla era kommentarer, sms och hälsningar på fejan och jag kommer svara alla när jag har tillgång till dator. Kärlek till er!

568.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Hostan, och framförallt andningen, har inte blivit bättre. Så på eftermiddagen idag skjutsade mor min in Julian och mig till Astrid. Vi fick hög prio direkt då de såg att hans andning var väldigt ansträngd. Vet inte hur länge vi hade fått vänta annars då vi kom i värsta "rusningen" (om man kan kalla det så på akuten).

På den första akutmottagningen (vet inte varför det är två olika. Någon annan som vet?) vi var på fick kanske vänta en timme till läkaren, sedan en timme till att få inhalera och få kortisontabletter, en halvtimme till en ytterligare inhalering och sedan en och en halv till sista läkarbedömningen. Där fick vi reda på att deras behandling inte hjälpt honom någonting så vi remitterades vidare till den andra akutmottagningen där vi gick rakt in utan att passera gå.

De har gett honom inhalationer här med, men inte för ofta då det kan slå ut hans hjärtmedicin (har ni skänkt pengar till hjärt-lungfonden?) och de har även testat för RS som var negativt. Skönt

Vi blev alltså inlagda över natten så just nu sussar min lilla prins i en jättestor sjukhussäng. Mammas lilla. Men ändå känner jag ingen oro (större) då vi är på rätt ställe om det skulle vara någonting. Astrid rules!!

God natt på er ute i bloggosfären!

567.

Just nu har vi det lite svårt här hemma. Kidsen fick gå på dagis igår ( första dagen efter magsjukan) för att sedan komma hem och hosta sönder lungorna. Mina små sparvar! Julian får det ju alltid riktigt jobbigt att andas när förkylningen smyger sig på, så man blir lite smått orolig.

Därför blev det ett besök på vårdcentralen med båda. Deras hosta är inte nådig, så vi ville lugna oss själva genom ett besök hos farbror doktorn. De fick båda inhalera och fick ordinationer om inhaleringar, alvedon och koksalt som vi nu ska följa till pricka. Vi ska även ha koll på hur andningen ser ut vid revben och nyckelben. Jag känner på mig att det kommer bli ett besök på akuten med lillsnuff. Men vi håller tummarna att allt går åt rätt håll.

Kanske blir lite klent med uppdateringar på grund av detta.

566.

Om Julian är lite halvgnällig sådär, då gör man bäst i att ta upp honom i knät och hitta ett finger där nageln inte fått växa sig vild. Sen börjar man massera hans öra och typ inneröra. Han blir så enormt lugn då, man kan verkligen se hur han varvar ner. Har era barn någonting som får dem att varva ner?

565.

Min astmapojke.
Jaha, så var första dagen på dagis förbi efter magsjukan. Allt hade gått finfint så inget krux där och det känns ju skönt. Dock finns en liten oro i maggropen och det är kidsens hosta som infann sig i morse. Dagisfröknarna (ja, jag vet att det heter pedagoger, men jag vägrar) sa att Julian hade fått upp slem under lunchen. Inte så kul. Visserligen känns det ju bättre att det kommer upp än att det ligger och retar i halsen.
Har låtit Julian få inhalera lite astmaspray för att eventuellt kunna lindra hostan i natt, men än så länge låter det inte bättre. Jag hör två kids som löser av varandra med att hosta. Hoppas bara att den lugnar ner sig i natt.

564.

Innan alla julprylar packades ned passades det på att lekas med granen :)
Så ja. Nu börjar det lugna ner sig en smula med tömningar från alla håll. Det börjar så sakteliga lugna ner sig med allt, med undantag av någon rejäl bajsblöja lite då och då. Själva ätandet går det väl sisådär med. Igår åt de knappt någonting. Försökte därför vräka i de vatten så de i alla fall får i sig lite vätska. Idag har de fått i sig lite mer, så jag håller tummarna att de hittar tillbaka till aptiten snart igen.
Ni med erfarenhet av detta (magsjuka), vad har ni gett kidsen att äta till att börja med? Tänkte liksom på sådant som vad som är milt för magen. Vill ju inte börja med något alldeles för starkt.

563.

Tjock grabid kvinna fyller i brynen.
Nu när det varit så mycket klädbyten, svettattacker och extremfokus på grabbarna så har mitt lilla fejs få vila från smink. Jag tillhör den sorten som älskar smink och tycker att det är riktigt kul att sminka sig, plus att jag tycker självklart att jag ser piggare ut med lite färg i nunan.
Hur som helst så kom jag på att jag förmodligen kommer sminka mig imorgon då kidsen mår bättre och karln är ledig, dvs det finns tid att ställa sig i badrummet och spackla ett tag. För några veckor sedan så kom jag på den briljanta idén att jag ska spara ut mina ögonbryn. Självklart inte helt och hållet, men jag vill försöka få dem lite tjockare än jag har nu, för jag har en vision av att de blir precis som jag vill ha dem och då kommer jag färga dem till sommaren (så man slipper fylla i dem) och även fransarna och så är man good to go, så fort man kliver ur sängen.
Jag har länge vetat, men nu den senaste tiden har det blivit så att jag verkligen insett att ögonbrynen ramar in ansiktet. De framhäver ögonen. Det ger ett bättre intryck.
När jag gick på högstadiet och började plocka ögonbrynen så gick jag ju tyvärr i fällan ; fjortisbrynen. Jag gick inte så långt som vissa och rakade bort dem för att sedan måla dit med kajal. Men jag tunnade ut mina McDonaldsbryn rejält. Som tur var sparade jag ut de ganska snabbt igen, men inte till fullo och det är det jag tänker göra nu. Så nu är det alltså make over som gäller i mitt ansikte. Ska försöka hitta en bra bild på hur de såg ut innan jag började så ska ni få se både före- och efterbilder.

562.

Nu har Hjärt-Lungfonden startat upp sin hjärtebarnsmånad genom att starta upp den årliga insamlingen. Jag gör som förra året och startar upp ett gemensamt hjärta för mina hjärtebarn och skänker självklart en slant. Alla bidrag går till forskning kring barnhjärtan och det ligger mig självklart varmt om hjärtat då båda våra prinsar föddes med hjärtkrux. Leon är visserligen friskförklarad men han får vara med på hjärtat ändå. Julian äter medicin på obestämd tid.
För att bidra skickar du till 72901:
BARNHJÄRTA 50 1674 NAMN*
BARNHJÄRTA 100 1674 NAMN*
BARNHJÄRTA 200 1674 NAMN*
* Ditt eget namn som kommer få ett officiellt tack när du bidragit.
1674 är alltså vårt hjärtas personliga ID-nummer och gör så att du bidrar till just det hjärtat.
Du kan även gå in och kolla hur Juleons hjärta ligger till på topplistan och hur mycket vi samlat in tillsammans på denna sida.

561.

Jag har sådant jäkla sug att bara skövla ner allt som ligger på mitt skrivbord, som inte ska ligga där, och börja klippa och klistra med mina album. Jag vill känna mig kreativ igen. Hade en sådan period innan och under graviditeten då jag massproducerade album på löpande band. Jag tycker att det är så mycket mer personligt att sitta och titta i ett egengjort album än att sitta vid datorn och titta på bilderna. Det blir liksom en helt annan känsla.
Dock har jag varit så enormt trött de senaste dagarna med all magsjuka så jag har stupat i soffan för att sedan krypa (nåväl) till sängen.
Men så fort detta inferno är över, så är det NI som peppar mig att stänga av tv:n och datorn på kvällen ;) Feel no pressure. (Hur fasen stavar man till press på engelska?)

560.

Jaha, läget känns mer stabilt nu. Vi har nu bytt kräkmaraton till bajsmaraton. Kan väl egentligen inte påstå att jag gillar det ena bättre än det andra, däremot känns bajsmaraton mer kontrollerat. Förhoppningsvis hamnar det ju bara i blöjan, med undantag av lite klet på benen och upp på ryggen, men inga konstigheter med det. Kräket kommer ju mer oförberett och lite varstans (ex nya mattan).
Japp, det var en uppdatering för er som älskar kräk och bajs.
Vi trodde alltså att spyorna var över efter gårdagens natt, men så igår kväll så hör vi ljud inifrån deras rum. Jaha, dags för lakansbyte, pyjamasbyte och sängbyte. Julian fick sova inne hos oss och kräktes som tur är inget mer utan sov väldigt bra natten igenom. Leon sov i sin säng, hela natten. Underbart. Känner mig lite mer utvilad idag än igår.
Gissar att denna månadens elräkning kommer skjuta i höjden. Har nog aldrig tidigare pressat tvättmaskinen så hårt som de senaste dygnen. Den rullar konstant. Allt i 60 grader för att döda alla basilusker som ligger och gror. Skitsamma om min stickade favorittröja krymper i tvätten, den är ren och kanske kan användas som magtröja nu. Har hört att det ska vara på modet igen.
Så lägesrapportens summa summarum;
Tvättmaskin på högvarv. Bajsblöjsbyte var 5:e minut (kanske en överdrift, men känns som det), mor och far har peppar peppar (kansketack vare den) klarat sig, ungarna verkar trots alla uttömningar från olika håll oerhört pigga. De verkar även mer sugna på mat än tidigare så vi mjukstartar med lite mosad banan och vitt bröd.

559.

Usch, fy och blä. Vilken jäkla natt. Allt började igår runt elva på kvällen när vi gjorde oss redo för sängen.
Jag hörde hur Leon hostar och går då in med en flaska vatten, men han vill inte ha så jag stoppar in nappen och går ut igen, då han blev lugn. Medan jag sitter på toa så hör jag hur han hostar igen, denna gången lite annorlunda mot senast, så jag går tillbaka (för karln satt med hörlurar på och syrran som skulle sova över kanske har lite svårt att avgöra vad som är vanliga hosta och inte), men karln är redan inne hos honom och kommer ut med kletiga händer;
- Han har kräkts.
Om han har! Hela sängen är nu fylld av mysiga små falukorvbitar och storsanering Allan sätter fart. Bort med alla sängkläder, gosegrisen och Leon. Av med pyjamasen och se till att han inte kräks igen. Jag sätter mig med honom i soffan medan karln fortsätter saneringen.
Vi sitter där och myser ett tag då han är väldigt lugn och trött. Efter ett tag börjar han hosta och jag förstår att det är mer på gång och skriker åt karl:
-HIIIINNKKK!!
Nu kom resten av falukorven upp (jag som trodde allt redan låg i sängen). Han kräks och kräks och kräks och hans lilla kropp bara spjärnar emot hulkningarna. Jag gråter. Har aldrig tidigare varit med om att de kräks på detta viset. De var ju kräkbarn när de var mindre, men då var det utan hulkningar och det var endast vällingen som tittade ut utan att grabbarna rörde en min.
Åh, jag hatar verkligen att må illa. Kan vara bland det värsta som finns, men oj vad jag hellre skulle ta detta istället för grabbarna. Det svider verkligen i mammahjärtat av att se dem må så dåligt.
Vi bestämmer oss för att han får sova i vår säng då vi inte vågar lägga honom i hans säng om han skulle ligga på rygg och spy. Natten smyger sig långsamt fram och det kommer spya efter spya, men med bra sömn för Leon däremellan.
Mitt på natten vaknar Julian och spyr. Han flyttas också över till vår säng och hela vårt sovrum ligger nu i en dimma av kräklukt. Så småningom sprutlackerar Julian sig själv, pappa och sängen så storsanering Allan #2 startar.
Well, kan säga att det inte blev mycket sömn i natt men att grabbarna verkar må oerhört bra. Peppar peppar. Apropå peppar så fick vi höra att om man sväljer tio hela vitpepparkorn så ska man klara sig mot magsjuka, så jag skickade iväg syrran till affären för att införskaffa det. Så nu har vi svalt dem och känner att vi kan stå emot allt.

558.

Fick låna hem ett par plastglasögon till Leon och han är ju bara världens sötaste lilla ljushuvud. Herre min je vad jag smälter när jag ser dessa halvsuddiga bilder.
Seriöst?! Jag älskar denna lilla plutt!

557.

Det blev något knas när jag skulle posta det andra inlägget så här följer lite bilder.
Leon älskar numera att ha glasögon på sig. Han snor Tant Anns och vill sedan att man hjälper honom på med dem och sen går han omkring och stylar med dem :)
Julian ville också prova, dock var det svårt att få glajjerna att sitta då han sådan liten näsa. Tokern.
Ulle tyckte glassen var god.
Lite mellanmål på vanliga stolar. De är inte riktigt i rätt storlek än. Tripptrappstolarna får nog stanna något år till.
Mmm, banan.
Moster Ulle.

556.

Foto: Elin
Redigering: Jag
Igår vankades det middag hemma hos mor min. Har inte varit hemma hos henne på flera månader då det är krångel att ta sig genom port och hissar med två ungar, en vagn som måste vikas ihop för att gå igenom alla 54 dörrar. Men så igår bestämde jag mig att det fick fasen gå ändå. Fick hjälp att först ta mig dit (behöver hjälp att bända upp hissdörrarna i tunnelbanan då vi har kanske 2 millimeter till godo för att komma in och ut med vagnen) och sedan hjälp upp till mamma.
Självklart är det inte barnsäkrat hemma hos någon som har barn som är utflugna så det är inte mycket stillasittande för denna mor. Men det är ändå himla kul att för ovanlighetens skull slippa vara hemma och barnen tycker ju självklart att det är jättekul att riva ut alla mormors böcker ur bokhyllan och trycka på knapparna på tv:n (det är de inte vana vid då vår sitter högt upp på väggen).
Som vanligt, när vi träffas hela tjocka familjen, så sjungs det sånger för kidsen. Man kan urskilja ett tema på låtarna. Det är "klappa händerna", "klappa lilla magen", "dansa min docka" osv. Alltså låtar där man kan göra rörelser till. Visserligen spelar det ingen roll vad man sjunger, de står ändå och gungar fram och tillbaka och stampar fötterna á la african. Det är så himla kul att se att de älskar att dansa, precis som mor sin :)
Kladdkaka, glass och hallon. Mums!!

555.

Idag är det barnens tredje dag på dagis efter juluppehållet. Vi har märkt att dagis rör till det lite i Julians huvud. Ända sedan början på november har han börjat "vakna upp" på nätterna och gallskriker. Verkligen skriker hjärtskärande rakt ut. Men vi har märkt att han egentligen inte är vaken, för han är inte kontaktbar när man försöker lugna honom.
Nu under julledigheten så har det upphört, men så i natt började det alltså igen. Vi har ju fått höra att det finns något som heter nattskräck, men jag är lite skeptisk till det och tror att det mer är ett begrepp på något man inte riktigt vet något om eller vad det beror på. Jag vet dock inte vad det beror på eller vad man kan göra åt saken.
Hoppas på att det lugnar ner sig i alla fall. Främst för hans egen skull då han vill sova längre på mornarna (men det går ju inte i och med att vi måste till dagis i tid).
Någon annan som känner igen sig?

554.

Jag vet att jag inte har 50000 läsare per dag, men jag ser på statistiken att även om jag har varit SÄMST på att uppdatera bloggen så har jag en hel del trogna läsare. 

Så un tänkte jag fråga ER (då jag lider av brist på inspiration) vad ni vill att jag ska blogga om.
Mer bilder? Mat? Vardagsliv? Som sagt, jag lider av inspirationsbrist.

553.

Här hemma rullar allt på. Det som är mest populärt just nu är sång och dans. Så fort man sjunger första tonen på en låt så sätts dansen igång. Det är så himla hjärtevärmande för mammahjärtat att se de små prinsarna dansa. Helt underbart.
De har även börjat leka så mycket mer med varandra. Det är även det helt underbart att se. Ena gången sitter de tysta bredvid varandra och håller på med varsin sak, men ändå bredvid, nära varandra. Nästa stund står den ena i soffan och kastar kuddar på den andra så att de kiknar av skratt. De leker mer än gärna tittut med varandra och ropar Buuuu.
De börjar verkligen förstå mer och mer. När vi nu sjunger "Klappa händerna" så förstår de när i låten de ska klappa händerna, slå på knäna, vinka. Jag blir mer och mer imponerad för varje dag.
De har även börjat "prata" med varandra. Lite som tvillingarna i comhem-reklamen. Den ena låter: bakabakabakabakabak. Och den andra svarar då: bakabakabakbabakb. Inga konstigheter.
Mina älskade prinsar.

552.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag satt förmodligen i skolan med Carro och funderade på om vi skulle skolka från tyskan och istället gå till kinarestaurangen.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Jag var hemma min första månad själv med barnen då karln börjat jobba efter föräldraledigheten.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
• lakritsfiskar
• estrellas lättsaltade chips!
• riiiiiiiktigt salt lakrits!
• popcorn.
•choklad.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
• Första gången - Magnus Uggla
•  Klappa händerna - Mora Träsk (det hade jag inte svarat för två år sedan)
• Sol, vind och vatten - Ted Gärdestad
•  I'm yours - Jason Mraz
• Glitter in the air - Pink

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
• Flytta till hus (palla bära två ungar upp och ner för trapporna varje dag)
• Ta körkort
• Sätta in pengar på ungarnas sparkonto
• Resa såklart.
• Ge min familj det de vill ha.

6) FEM DÅLIGA VANOR:
• Jag har NOLL tålamod. Trodde man skulle få det i samma veva man fick barn, men icke.
• Jag blir ett monster om jag inte får mat när jag är hungrig. Grrr.
♦ Jag tror att karln ska veta vad jag vill, bara jag tänker det. Telepati. Blir lite irriterad när han inte gör det.
• Går inte upp och kissar på natten, även om jag är väldigt kissnödig. Ligger istället kvar och lider, då jag inte vill lämna det varma täcket.
• Dricker Cola every day. Fast det är det mest folk om kring som anser är en dålig vana. Jag mår ju bra av det :)

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
• Självklart umgås med min uderbara familj
• Omge mig själv av nära och kära. Helst jämt.
• Fota
• Träna
• Vara utomhus, på sommarhalvåret.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
• Högmidjade byxor. Tycker det är sjukt snyggt, men jag har verkligen inte kroppen för det.
• Kläder med strass på.
• Stringtrosor. De dagarna är förbi. Tycker verkligen det är sjukt osexigt. Ungefär som de som har världens pattar och har urringat på sig. Det lämnar ju inget åt fantasin.
• Äkta päls
• Trenchcoat. Likadant som första. Tycker det är snyggt, men passar verkligen inte på mig.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
• Mobil
• Kamera
• Sällskapsspel
• Papper och penna
• Bakmaskinen

10) 3  PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Alex , Marylainen, Christine,