571.

Det var riktigt tydligt att denne sparv behövde mycket sömn.
Äntligen!
Nu är hela familjen samlad hemma. Kan inte riktigt beskriva glädjen i det hela. Det är bara...underbart!
Vi blev alltså inlagda i fredags och fick komma hem på permission natten till tisdag. Vi fick behålla vårt rum och fortsätta vara inskrivna om vi skulle känna att det inte fungerade. Men just den natten lät han väldigt bra. Inte en enda hostattack och det hade tidigare nätter fyllts av. Jobbiga sådana. Nu ska vi (nästan slaviskt) följa ett schema med hans astmamedicin. Tidigare har vi liksom tassat på tå med hans astmainhalationer då de kan få hans hjärta att rusa, men nu har vi fått "tillåtelse" att prova. På sjukhuset var det samma sak, även de tassade på tå för att undvika rusningar, så förmodligen hade han tillfrisknat snabbare om det inte vore för hand hjärtkrux.
Åh, att få sova bredvid min hjärtevän igen är guld värt. Även om jag efter dessa dagar är completely utmattad och somnar på väg till kudden så är bara vetskapen om att han ligger bredvid mig värd allt. Vi har ju turats om lite att vara hemma och på sjukhuset och har då bara setts typ en kvart varje gång plus att vi alltid har varit utan en son. Så hemsk känsla. Antingen lämnade man Julian på sjukhuset (min lilla ynkliga sparv), eller så lämnar man Leon hemma (min lilla sparv som inte förstår alls vad det är som händer). Det har liksom värkt i mitt mammahjärta oavsett.
Men nu är vi alla, en, två, tre, fyra hemma. Bäst!
Underbart att få se mina underbara små underverk leka med varandra. Bråka med varandra. Pussa varandra. De är hela igen.
Postat av: Linn
2012-01-27 @ 09:42:32

BIG BIG LIKE på den! <3

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?