652. Midsommargräs

651. Midsommar

Okej en update om en händelse som hände för en vecka sedan. Men jag gillara mottot; bättre sent än aldrig.
På måndagen förra veckan insjuknade vår yngste son i feber. För jävlig feber rent ut sagt. När jag hämtade honom från sängen på måndag morgon kände jag att han var väldigt varm. Tog tempen på honom och den visade 40 grader. Sheisse. Gav honom Alvedon och bad en stilla bön att allt skulle ge med sig till på onsdagen då vi alla skulle fara till landet. Vi fortsatte att tempa och ge alvedon, dock utan resultat. Den bet inte på honom så han hade inte febe under 39 på tre dagar. Vi var självklart väldigt oroliga och åkte in med honom redan första dagen då han senaste två månaderna haft feber"attacker" som inte utvecklats till något mer. De gångerna har dock febern hållt sig runt 38.8. När den nu helt plötsligt flög in på 40 så kände vi att det måste vara något som spökar i kroppen.
Hos läkaren. Här med 40 graders feber.
Veckan kröp sakta fram och han blev inte bättre. Onsdagen (då vi skulle ha åkt till landet) passerade och vi insåg att vi inte skulle komma iväg. Så sent som på torsdag morgon vaknade han återigen upp med 40 graders feber. Oron la sig alltså inte för oss då man bör vakna upp med lägre temp på morgonen. Graderna stiger ju och är oftast som mest på kvällen.
Vi fick för oss att han verkade ha ont i halsen då han grimaserade när han hostade plus att när han skulle svälja välling/vätska (det enda vi fick i honom) så slängde han sig på det men tryckte bort det snabbt som om det gjorde ont att svälja. Detta gjorde att vi återvände till läkaren och bad att få ta ett halstest. Negativt. Åh så jobbigt.
Det visade sig att det "bara" var ett virus. Jaha. Bara att vänta ut då. På söndagen var han återigen Leon. Som vi saknat honom. Jag avskyr verkligen när de små knoddarna är sjuka. Fy i helskotta vad man känner sig maktlös.
Det hela slutade med att karln ville att jag skulle fira midsommar så min pappa åkte till Stockholm på torsdag kväll för att åka 36 mil till landet med mig och en frisk (än så länge) Julian.
Tror ni inte att Julian på midsommarkvällen känns stekhet? Jodå. 39 graders feber. Tror ni denna mamman hade dåligt samvete över att hon åkte så långt hemifrån med honmo? Jodå. Som tur är blev han inte lika sjuk som Leon.

650. Update

Två veckor sedan senast. Det kliar som vanligt i mina bloggfingrar men jag finner inget att skriva om. Går mest bara och suktar efter semester (läs; föräldraledigt). Har bara helgen kvar sedan väntar lång semester med endast en veckas jobb där i mitten. Det ska bli så jävulskt skönt att få umgås hela familjen. Känns som att vi sällan ses alla samtidigt då vi jobbar så olika och vi måste pussla ihop livet så gott det går.
Längtar efter att ha tid och samvete att ge mig ut med kameran och fånga vackra ögonblick, vackra landskap och vackra blommor och natur. Blir lite extra kär i Sverige under sommaren, men vem blir inte det?!

649. Omotiverad

Så, där kom en liten paus till. Jag älskar ju att blogga, jag älskar att skriva, jag älskar att fotografera, inte minst mina prinsar. Men just nu finns det ingen motivation. Asirriterande.
Det vi har gjort på sistone är självklart tittat på fotboll och hejat på två lag. Det går ju lite bättre för de ena än de andra. Sverige förlorade ju sin match medan Tyskland har vunnit sina två. Kul att man kan få ha ett lag som spelar liiite bättre som man kan få heja på när det går dåligt för de andra :)
Julian är ofta riktigt trött när han kommer hem från dagis och vill gärna somna i soffan innan middag.
Gillar mysfaktorn och krispigheten i denna bild.
När matchställen var på var det inte bara glada miner. Kepsen var ingen höjdare till en början...
Tröttkille_10
Kepsen var ju rätt okej ändå. Heja Tyskland!!

648. Tvillingar

Tänk. För ganska exakt två år sedan (minus två månader) fick vi reda på att det låg två bebisar i magen. När vi åkte hem lite (läs; mycket) chockade, passade vi på att köpa varsin outfit till de små knoddarna. Vi la upp de i soffan och tog kort. Då, när vi tog bilden hade vi inte en aning om vilka underbara små grabbar det var som låg där inne. Att det var Leon och Julian.
Nu har jag tagit en ny bild. På varsin tysk landslagsdräkt. Nu kan jag se på bilden och veta att det är verkligen Leon och Julian som kommer ha dem på sig. Jag ser deras personligheter. Jag ser att tröjan kanske kommer spänna lite över Leons mage och att kepsen kommer sitta högt upp på Julians höga panna (ärvt efter mor sin).
Nu vet jag att de, just de två, är mina små tvillingpojkar.

647. Lost

Vet inte riktigt vad det flgit i mig. Ett sådant där ofrivilligt blogguppehåll. Drabbas ju av sådana lite då och då. Vet inte riktigt vad som hänt under tiden jag inte skrivit. Har knappt varit framme med kameran heller. Jag bara längtar efter semestern så att vår lilla familj kan få umgås allihop, tillsammans. Vi märker så tydligt på barnen att de blir gladare och mindre gnälliga när vi båda är hemma och orkar leka med dem och turas om med hushållssysslorna.
Sedan kände jag nu när jag läste kommentarerna att jag måste skriva igen. Kul när folk saknar en :) Medan jag filar på fler inlägg så kan jag varmt rekommendera att ni kikar in hos Mette. Hon tar helt underbara bilder och till skillnad från många av dagens bloggare/fotobloggar så fotar hon färglada bilder. Helt underbart. Kika in!
Vi frossar i frukt och det är mamma glad för att vi gillar så vi håller oss från sötsaker så länge som möjligt. Vi kommer ändå hinna upptäcka det senare.
Russin är också frukt, fast torkad och funkar lika bra det :)