615.

Leon (sjuk för någon vecka sedan) ser en fågel medan han äter.
Just nu kan man verkligen inte tro att mina kids är tvillingar. Om ens syskon. De är så spritt språngande jäkla olika att man blir yr i bollen. De ligger just nu på väldigt olika nivåer i först och främst humör och även faser. Vad gäller humöret så har Leon kommit in i en rejäl gnällperoid som tyvärr heter mer än duga. Han gnäller för minsta lilla och då går denna lilla mor i taket för minsta lilla. Det där gnället. (Gillar inte folk som skriver detta, men...) Ni mödrar vet vad jag talar om. Gissar att alla barn har en ton som får modern ( och förmodligen även fadern) att långsamt koka över. Det äter liksom upp en inifrån.
Det är ju så dubbelt, å ena sidan avskyr jag det där förbannade jäkla gnället, å andra sidan är han så enormt mammig och jag kan verkligen inte ens vända ryggen till utan att han blir ledsen. Så fort han får chansen tar han min hand och vill gosa. Han kan sitta i mitt knä i flera timmar och smeka min hand i hans ansikte. Det är ju det gosigaste som finns och då smälter mitt hjärta genast. Ja, ni som ska bli/funderar på att bli päron kan förbereda er på en känslomässig bergochdalbana som aldrig har ett slut. Hade aldrig innan kunnat föreställa mig denna karusell av känslor.
Julian.
Julian är nu motsatsen till sin bror och kan verkligen sitta med sitt och hålla på i timmar. Hittar han en bok kan han läsa den ett längre tag, hittar han en bil leker han med den och kör fram och tillbaka och provar snurra på hjulen etc. Han är långt ifrån lika beroende av mig eller sin far som hans bror just nu är. Han har visserligen alltid varit väldigt självgående och kunnat roa sig själv.
Förmodligen kommer de byta roller. När Leon börjar inse att det faktiskt går att leka själv eller med sin bror så kommer väl Julian bli enormt gnällig och mammig.
Bara att get used to it I guess. The life of parenting. I kvadrat.
Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

     Kom ihåg mig?