664. More feelings


Mina guldklimpar
 
Känslorna som snurrar i mitt huvud ska jag utveckla lite. Jag är 28 år ung/gammal. Jag har en idrottspedagogutbildning. Mitt nya och väldigt roliga intresse är fotografering. Jag vet inte riktigt vad jag vill bli när jag blir stor. 
Hur kan folk veta när de är 15 vad de vill bli? Avundas dem.
 
Just nu känner jag ju verkligen att jag vill jobba med foto. Känner dock att jag behöver mer kött på benen, men funderar på att fråga ER om ni vill bli fotade och hjälpa mig få en bild av hur det kanske lite kan se ut. Självklart är ni försökskaniner och behöver inte pröjsa. Det blir winwin. Jag får träffa människor jag inte träffat eller fotograferat tidigare och ni får bilder. Låter det intressant?
 
De andra tankarna och känslorna som snurrar är boende. Jag går ju som sagt runt i hustankar, men de är så far away att det är larvigt. Men drömma får man ju alltid göra.
 
Jag längtar efter att kidsen kan prata. Så man förstår vad de vill istället för att de ska bli frustrerade för att jag inte förstår vad pekande och oförståeliga ord och läten betyder. Visst denna tid är också charmig, men jag vill kommunicera mer. Det är så häftigt när man märker att de börjar förstå vad man sälv säger och försöker verkligen svara. De är intresserade av böcker och försöker härma ord.
De har börjat leka MYCKET mer med varandra. Den riktiga brödrakärleken börar visa sig. Förut var det mest bråk. om ALLT. Nu leker de tillsammans, de kramas spontant och pussar varandra. Julian har börjat gå fram till Leon, rufsa honom i håret och säga: Hej gubben. Plus att han kan pussa honom på huvudet. Så jäkla sött så man dör. Ska försöka fånga det på bild någon gång.
 
Jag längtar tills vi kan gå till dagis och hålla handen och slippa vagnen. Den där monstervagnen med mina guldklimpar i börjar bli lite småjobbig att dra och jag bara önskar att vi slipper den till vintern. Så jäkla jobbigt att dra vagn i snö. I alla fall en dubbelvagn. 
 
Ni som har barn; När slutade ni med vagn?
 
Ja det är väl just det som snurrar just nu. Eller ja, jag går ju så klart och hoppas på att Postkodlotteriet ska knacka på min dörr och säga att vi är med i Grannyran och kommer vinna miljoner. Den skulle sitta fint :)

660. Leon

Frukost ute i det gröna. Sommar.
Leka inne med Lego när det regnar är perfekt.
Leon i väntan på en svalkande glass.
Vart tog vattnet vägen?

651. Midsommar

Okej en update om en händelse som hände för en vecka sedan. Men jag gillara mottot; bättre sent än aldrig.
På måndagen förra veckan insjuknade vår yngste son i feber. För jävlig feber rent ut sagt. När jag hämtade honom från sängen på måndag morgon kände jag att han var väldigt varm. Tog tempen på honom och den visade 40 grader. Sheisse. Gav honom Alvedon och bad en stilla bön att allt skulle ge med sig till på onsdagen då vi alla skulle fara till landet. Vi fortsatte att tempa och ge alvedon, dock utan resultat. Den bet inte på honom så han hade inte febe under 39 på tre dagar. Vi var självklart väldigt oroliga och åkte in med honom redan första dagen då han senaste två månaderna haft feber"attacker" som inte utvecklats till något mer. De gångerna har dock febern hållt sig runt 38.8. När den nu helt plötsligt flög in på 40 så kände vi att det måste vara något som spökar i kroppen.
Hos läkaren. Här med 40 graders feber.
Veckan kröp sakta fram och han blev inte bättre. Onsdagen (då vi skulle ha åkt till landet) passerade och vi insåg att vi inte skulle komma iväg. Så sent som på torsdag morgon vaknade han återigen upp med 40 graders feber. Oron la sig alltså inte för oss då man bör vakna upp med lägre temp på morgonen. Graderna stiger ju och är oftast som mest på kvällen.
Vi fick för oss att han verkade ha ont i halsen då han grimaserade när han hostade plus att när han skulle svälja välling/vätska (det enda vi fick i honom) så slängde han sig på det men tryckte bort det snabbt som om det gjorde ont att svälja. Detta gjorde att vi återvände till läkaren och bad att få ta ett halstest. Negativt. Åh så jobbigt.
Det visade sig att det "bara" var ett virus. Jaha. Bara att vänta ut då. På söndagen var han återigen Leon. Som vi saknat honom. Jag avskyr verkligen när de små knoddarna är sjuka. Fy i helskotta vad man känner sig maktlös.
Det hela slutade med att karln ville att jag skulle fira midsommar så min pappa åkte till Stockholm på torsdag kväll för att åka 36 mil till landet med mig och en frisk (än så länge) Julian.
Tror ni inte att Julian på midsommarkvällen känns stekhet? Jodå. 39 graders feber. Tror ni denna mamman hade dåligt samvete över att hon åkte så långt hemifrån med honmo? Jodå. Som tur är blev han inte lika sjuk som Leon.

637. Pannkaka

Jag som avskyr fötter vanligtvis, men hur söta kan ett par barnfötter vara egentligen?!
Är ledig idag men hade behövt vara hemma oavsett. Jag har fått i mig något som fått min mage att reagera. Major. Mat verkar inte riktigt vilja stanna i magen. Dessutom är Leon fortfarande febrig. Jag förstår inte vad han har fått. Kan tre-dagars-febern komma när de snart är två år? Brukar man inte höra om att de får den det första året? Jag menar, han har inga andra symptom, inte snorig, verkar inte ha ont i hals eller öron, hostar inte. Feber är ju tecken på en infektion i kroppen, men det kanske inte är något speciellt.
Nu sover grisen och jag försöker smälta den lilla pannkakan jag fick i mig till lunch. Usch, jag som alltid är hungrig vanligtvis och gärna äter på något konstant, känner inte riktigt för att äta något alls.

636. Feber

Febrig med rosiga kinder.
I morse vaknade jag upp av en hand som klappade mitt ansikte och en liten röst som nästan viskade; Mamma. Sekunden senare känner jag en brännhet panna mot min panna. I morse visade tempen 385 på Leon och efter napen hade den stigit till 39.5. Lilla skrutten. som tur är verkar han (än så länge) inte ha något annat utan endast feber. Samma sak varje gång, det är så himla jobbigt att se småskrutten sjuka. Febern suger ju helt musten ur dem.
Imorgon blir det alltså ingt dagis för Leon. Får se hur länge Julian klarar sig. De har ju än så länge delat sjukdomshistoria. Enda gången det skiljt sig lite åt var när Julian var inlagd och de gånger Leon haft öroninflammation. Dock har båda varit sjuka vid de tillfällena, men mildare än den andra.

608.

Okej, nu ska jag chocka er totalt.
Leon är hemma från dagis idag. Japp. Nu har han åkt på ögonkruxet som Julian hade förra veckan. Som tur är har vi ju kvar ögondropparna vi fick utskrivna så vi kan köra kuren på honom också. Får se hur det artar sig under dagen. Förmodligen kan båda gå imorgon. Eller så kommer Julian hem med röda hund eller något. Jag har lärt mig att nu för tiden kör vi inte hela veckor på dagis. Högst någon dag.
Nu ligger lillgrisen och snusar gott, medan jag sitter här och klämmer en burgare. Gött. Ska nog (måste) tvätta lite snart. Jättekul. Men jag kan säga som så att tvättmaskinen är den bästa investering we've ever made. Hur kan man orkar gå och tvätta i tvättstugan? Palla. Aldrig mer kan jag säga. Om när vi flyttar till större ska vi även införskaffa torktumlare. Nu får allt hänga och torka och det är ju så fult. Det brukar få hänga i vårt sovrum så det bidrar till att vår sovrumsdörr alltid är stängt för det ser så jävulusiskt stökigt ut.
Ja nu vet ni hur vi har det. Hur har ni det med tvätt? Tvättmaskin? Tvättstuga? Badtunna?

589.

Tycker ni far och son är lika?
Ibland får man bara en fixidé. Idag fick karln och jag det. Jag hade under dagen känt att idag är det dags att försöka sig på att klippa Leon igen då hans hår är...bångstyrigt. Jag hade ju en jättebra bild av hur hans frisyr skulle se ut senast jag klippte honom, men håret vill inte ligga som jag vill. Därför var det ikväll dags att ansa. Vi började lite smått att klippa till lite med saxen, jo men det blev väl ganska bra, men fortfarande fanns hår som stod åt alla möjliga hår. Det hela slutade med att trimmern åkte fram och Leon har nu samma frisyr som bror sin.
Vi resonerar som så att vi nu kan ha bättre koll på håret från början när det växer ut. Vi ska liksom ligga före bångstyrigheten.
Just nu är det Vi-Bångstyrigheten 1-0.

588.

Hög feber.
Allting började ju med att Leon fick 40 graders feber i måndags kväll. Hela gårdagen hade han feber över 39 grader. Lilla skrutten. Vi ringde 1177 två gånger för att höra att det inte är något vi bör åka in till akuten för. Men de sa att vi inte skulle stirra oss blinda på febersiffror utan mer kolla hur hans allmäntillstånd är och att vi inte behöver uppsöka läkare om inte febern är hög i mer än tre dagar. Så nu för vi feberschema här hemma, skriver upp tidpunkt för temptagning, om vi eventuellt suppar och eftercheck. Efterchecken kör vi en och en halv timme efter att vi suppat för att kolla om alvedonen biter på febern. Igår gjorde den inte det en enda gång :(
Idag verkar han dock må bättre. Han vaknade visserligen med 39 i temp, men efter alvedon har den hållt sig nere och jag behövde inte ge någon nu innan hans nap. Så nu kniper vi tummarna att det går åt rätt håll.

585.

Mammas lilla gris .
Det vill bara inte sluta. Det började med magsjuka för fyra veckor sedan, en dag på dagis räckte för att de sedan skulle åka på monsterförkylningen Allan (japp allt heter Allan), sedan väntade sjukhus i nästan en vecka, efter det har vi varit hemma och medicinerat i en vecka och skippat dagis för att de ska bli helt friska (och starkare) innan de går tillbaka. Nu börjar vi om igen. Leon hade igår 40 graders feber.
Han hade varit lite gnällig under dagen men inte mer än vanligt. När vi senare på kvällen fick middagsgäster var han förvånansvärt lugn, men vi tänkte att det var bara för att det var några han inte träffar så ofta och därför var blyg. Men när jag efter middagen hade honom i mitt knä kände jag att han var brännhet. Feber. Så vi är alltså hemma från dagis för fjärde veckan i rad. Gissa vem som börjar klättra på väggarna? Det är ju inte direkt som att man kan gå ut och åka pulka med febriga kids.

573.

När jag tar fram kameran och ska försöka fånga mina monster på bild (vilket inte är det lättaste) så brukar de oftast avbryta det de håller på med och komma för att pilla på mammas kamera. Inte uppskattat. Än mindre när mamma tar bort kameran.
Hur som helst så brukar jag hinna klicka lite roliga bilder på Leon. Han brukar liksom flirta med kameran. Underbart!

558.

Fick låna hem ett par plastglasögon till Leon och han är ju bara världens sötaste lilla ljushuvud. Herre min je vad jag smälter när jag ser dessa halvsuddiga bilder.
Seriöst?! Jag älskar denna lilla plutt!

533.

Va, satt det där på mitt huvud?
(Ursäkta dålig bildkvalité)
Nu är det klippt. Eller det var faktiskt för några dagar sedan, men har ju inte riktigt varit bra på att blogga så det kommer lite på efterkälken. Men vi gjorde i alla fall som så att vi trimmade bakhuvudet och fixade topparna på toppen. Vill inte klippa av honom det lilla han har utan mer bara fixa en frilla. Han var verkligen jätteduktig. Kan bero på att han var trött som ett as så han satt mest lutad mot pappas bröst medan jag klippte.

524.

Leon med kort mörkt hår, ca nio månader.
Leon med ljust, långt och ostyrbart fluff.
Ända sedan födseln har Leon varit den mer hårfagre av våra söner. Om man nu kan kalla tre strån för hårfagert. Men vi har i alla fall funderat på att trimma till hans fjun lite. Just nu ser situationen ut som så att om man är ute och går med dem och han inte har mössa på sig så står hans hår rakt upp och han ser inte klok ut (läs; Underbart vacker) så folk vi möter bjuder på ett leende medan de ser honom. Så nu tänkte vi prova våra frisörgener och se om vi kan putsa frillan lite. Inte alls klippa bort mycket utan mer fixa den frilla han har. Jag återkommer med bildresultat.
Ja, ni ser ju själva (på denna oskarpa bild) hur fjunigt hans hår är :)

494.

Igår kväll gick jag och la mig med migrän, knaprade lite piller och hoppades på att sova bort det. När jag slog upp mina blå i morse var dock känslan kvar så jag knaprade lite mer piller och somnade om. Som tur var började inte karln jobba förrän sent, så jag hann sova ett tag. Det ledde till att migränen så gott som försvann. Brukar alltid vara lite bakis efter att migränen lagt sig. Typ vakuum i huvudet.

Hur som helst var det inte det jag skulle skriva om. När jag låg där i sängen hörde jag plötsligt en duns och därefter ett vrål. Fick sedan se när jag kom upp att Leon hade fått en rejäl smäll under ögat. Lillgrisen :( De har ju börjat gå nu, om än lite småvingligt  för Leons del, men han försöker. Och det var det han hade gjort i morse. Han skulle gå mot deras lilla träsoffa och tittade åt ett annat håll, sträckte ut händerna och trodde förmodligen att han redan var framme och lutade sig därför. Men där fanns det ju inte någon soffa så han föll och slog i kanten på den istället.
Usch, mammas lilla.

                      
                                                                        Foto: Jag
                                                                Modell: Blåslagen Leon

468.



Köpte faktiskt varsin mössa till kidsen för någon vecka sedan. Tänkte att det faktiskt är lika bra att investera i det i tid då man faktiskt kan överraskas med plötslig kyla redan i augusti, september och vi vill ju inte att ungarna åker på en öroninflammation igen.

Måste säga att jag diggar Leons mössa mest. Den är så klockren på honom. I och med att han faktiskt har hår, men det är helt ostyrbart så passar den honom.

466.


Mr. Gnällspik som i sin pyjamas är den gosigaste ungen i stan som jag bara vill krama sönder....

Under den veckan som precis varit har Leon varit en riktig gnällspik. Vad jag än har gjort eller inte gjort så har han något att gnälla över. Lämnar jag rummet - gnäll. Sitter jag på golvet - gnäll. Får han klättra på mig och komma upp i knät - gnäll. Leker jag med brorsan - gnäll. Leker jag med honom - gnäll.

Jag tror ni förstår vad jag menar. Jag har fått krupp och typ slitit av mig allt hår i frustration, känner ibland hur hjärtat inte slår som det bör och hur det bränner i mag(sårs)trakten. Vill ju bara komma på vad jag ska göra för att få honom nöjd. Minns hur det var i cirka två månader runt påsk där då han inte lärt sig krypa än, men brorsan visste hur. Då var det konstant gnäll två månader i rad. Det pallar jag bara inte. Vad är det nu? Att han inte kan gå? Det är inte långt borta, varken för honom eller brorsan. Tror inte att det är det visserligen för han kan ju ta sig fram antingen när han håller i saker eller kryper.

Denna helg är karln ledig lördag, söndag och även måndag. Det är så sjukt skönt att ha så många dagars avlastning. Visst, vi är ju fortfarande tillsammans jag och barnen men jag behöver inte göra allt själv. Idag ville karln avlasta mig och tog därför Leon och drog till badet några timmar (läs; typ hela dagen). Det var första gången på oerhört länge som jag bara hade en unge åt gången. Vilken lyx. Jag hade hur mycket tid som helst till övers. Julian klarar sig ju för det mesta själv och utforskar leksaker på egen hand utan att jag måste sitta med och hålla handen (som med Leon). Hann därför fixa lite hushållsarbete och laga mat.

Fick besök sedan av Ballen, två av systrarna och mor min. Satt och pratade över lite mat, choklad och kakor. Gött.

436.

Leon och jag leker lite medan vi väntar på att brorsan ska vakna.

427.


                                                     Snyggmoster Elin och Leon.

Oj, så kallt det var idag. Riktig vind som tog ett rejält nafs i kinderna. Men solen höll sig på sin rätta plats och lyste glatt på jordborna, i alla fall i Stockholm. Solen godkänd, vinden underkänd.

Har haft moster Elin på besök idag, vi möttes upp och tog en liten promenad som råkade gå förbi en thairestaurang. Behöver jag nämna att vi köpte med oss? Underbart gott och välbehövligt då vi båda var vrålhungriga. Grabbarna satt snällt och kollade på och väntade på sin tur.
Efter all mat packade vi ihop allting igen för att införskaffa lite mat till vårt kylskåp som ekade tomt. Hatar ett tomt kylskåp, särskilt när man går hemma hela dagarna och ständigt plöjer igenom kylskåp och skafferi för att hitta ngt gott. Men nu är det ändring på det, glömde dock köpa choklad!!

Jag har införskaffat en ny pryl som har vänt upp och ner på hela min tillvaro just nu. Positivt sett alltså. Ska försöka få med det på bild imorgon så får ni se, så håll utkik :)

Kan inte sluta fota med vår nya kamera, älskar den. Har ännu inte riktigt fått in snitsen på bländare och slutartid, men jag klickar på och får i alla fall med barnen på bild, sedan är de ju långt ifrån proffsiga, men de duger för mig.

361.

Oj vad jag skulle kunna offra min ena lilltå för att få sova. Helst i två dygn. Det skulle vara något.

Idag tog vi en långpromenad till systrarna mina för att bli bjudna på lunch. Eller nej just det, det var vi som bjöd dem. Just det. Tack för det! Well well. Det var mysigt i alla fall.

På kvällskvisten kom karlns kompis M över med sin lilla M, mamma M stannade hemma. Synd. Nästa gång hoppas jag vi alla ses så vi mammor kan kackla lite moder(n) talking. (Torr humor I know).

Gah, jag blir lite smått galen på försäkringskassan. Har inte fått besked om att jag kommer få några pengar utbetalda till mig denna månad. Jag lämnade in senaste registreringen den 26 september och de har 30 dagar på sig att handlägga mitt ärende. I morgon är det den 26 vilket betyder att det borde stå på min sida när och hur mycket jag kommer få utbetalt. Hmm, palla ringa och sitta i telefonkö i 598 timmar.


                                                Jag och min knubbsäl Leon.